Det är dags för influensavaccinering . Vi Kjell och jag tillhör riskgruppen. Vi är 85 och 81 år gamla. Med många svåra sjukdomar. Kjell rullstolsburen. Jag rollator , rullstol . Vi bor i särskilt boende här på Dallas. Vi har hjälp av hemtjänst ,komunens sjukvård ingår  . Medecin.mm.

Men det finns ett Men ,nya regler, vi är inte sängliggande. Fast det finns en kommunskjöterska här, som skulle kunna ge oss  vaccicn.  Får hon inte göra det. Hon ska”sitta” på  Hälsocentralen och vi halta och lytta ska  släpas dit av hemtjänsten för att få sprutan.

Vi skulle med glädje springa dit om vi kunde. Det känns nedvärderande. Vi är inte omyndigförklarade för att vi är gamla och sjuka. Och vi betalar för hjälpen . Hemtjänstavgiften  där all hjälp ingår.

Man blir trött lessen.  Tack alla ni i hemtjänstpersonalen, ni är underbara. Hoppas ni orkar med alla nymodigheter, ni fårutstå.

Ett sista Men,även ni , i toppensom beslutat om detta, blir gamla en dag.

Dagens citat :  Vår tid är för värdefull för att slösas bort på ovesäntliga saker.

– 1 gr  dimma               Vi hörs.

Sitter vid köksbordet på äldreboendet Dallas . Klockan är halv fyra.  Jag sitter och gråter. Det är vår  63 bröllopsdag idag. Tankarna virvlar runt. Var det så här vår ålderdom skulle bli ?   Vi flyttade hit för att få trygghet på vår ålderdom. Har nu bott här i tre år.  Eget boende, skött oss själva. Båda är vi multisjuka, med flera olika allvarliga sjukdomar.

I november 2017 ,ramlade Kjell bröt benet,en månad efter fick han bältros. Vi behövde hjälp av Hemtjänst. Själv drabbades jag av den allvarliga, dödliga sjukdomen Addisson. Även jag fick beslut om Hemtjänst.   Snälla ,glada hemtjänstflickor o pojkar hjälper oss från kl 6 på morron till 7 på kvällen. Men , det finns ett men. De sitter fast i ett system,som  ursäkta, någon vettvilling klurat ut. Vi som behöver hjälp ,kallas för Brukare. Varför kallas vi Brukare ?  Jo kanske för att vi brukar deras tid. En tid som finns i deras telefoner.  En tid som inte räcker till. En tid där vi brukare ber om hjälp, men vår tid är slut.  Ingen kritik till personalen , de gör sitt jobb, så länge tiden räcker till.

Det ingår också sjukvård. Av medicinsk personal. Kjell har ont i en fot, av den goa värmen vi har sväller den till dubbel storlek. Har nu i över en vecka bett om hjälp. En tillsyn,vad har hänt, är det allvarligt? Ingen har hörsammat oss.  Kjell sitter numera mest i rullstol ,försöker gå med rullator. Han har onti sin fot.

Jag har Artros i mina armar,hjälper Kjell med alla lyft. Har ont, äter morfin.   Det är vår 63 : e Brölloppsdag idag, Gråter fortfarande.         Vad är ett människoliv värt? När man blir gammal . En inkomstkälla för någon ….

Vi hörs …

Gårdagen  blev en lång dag, men även innehållsrik om än jobbig.  Kjell hade tid för besök på Ögon Soll. Sjukhus. Gula fläcken har försämrats , han ser jättedåligt nu. Att ge sig ut på sådana äventyr är numera  ett helt företag för oss. Eftersom vibåda behöver rullstol föratt ta oss fram , så blir det en hel del planerande. Sjukresor är svårt attåka med, när detbehövs två medföljare som medhjälp. Som tur är kan jag gå någorlunda med rollator.  Vårabarn är underbara på  att. ställa upp.  Vi fick  gjort det vi skulle , om  än läkarens  utlåtande  inte blev så roligt.  Kjells syn. går inte att rädda.  En remiss till synrehab  ska ge vidare information .

Efter en god lunch hos Jessica och Björn, gick färden hemåt,  med ett besök på Lissgården  Näsåker.  Där vistas min käre 88 årige bror på  rehab plats efter ett fall och lårbensbrott. Han var vid gottmod . Längtade hem till Bysjön. Ni förstår ” Åbbarn” =  Aborren väntar på mig nere vid forsen . Hoppas hans längtan blir uppfylld.

Sängen ” hemma ” på Dallas har väl aldrig känts så skön att  med hemtjänstens hjälp få krypa ned i    Om än vetskapen om att  morrondagen kommer  med tränings värkens plågor.

15 +  torrt inget regn i sikte …      vi hörs …

Dagens citat :    Allt blir enklare om vi inte tar oss själva på för stort allvar.

Vaknade i morse till en märklig känsla. Tom inuti. Nästan ångest. Har alltid haft ett hem att komma” hem” till, från det jag som 7 åring fick flytta till Skolhemmet i Junsele för att börja skolan. I  i fyra år  bodde jag där, det var mitt hem under skolterminerna. Mitt hem i Bysjön, kom längre och längre ifrån mig, byn , tiderna förändrades, kände mig inte hemma där. Som 16 åring träffade jag Kjell,  vid 18 gifte jag migflyttade till Holafors , bildade familj. Holafors blev hemma. Nu är Holafors  efter 62 år inte hemma längre.Har alltid känt mig trygg i mig själv. Den mentala träningen har givitmig en trygghet var jag än befunnit mig. Men min kropp har tagit över.     Adissons sjukdom gör att jag inte längre styr över min kropp.   Någon har sagt att du är hemma där du hänger din hatt. Visst hänger våra hattar här .  Men var finns  min själ , min trygghet? Kjell är min trygghet. Våra barn som gör allt för oss är trygghet. Kanske är det så att åldras, Man vill komma hem, hitta sitt hem.

Det här skrev jag i April månad .Sedan tappade jag  Mommasblogg. Med Lars -Eric Forsse’ns hjälp, har jag nu återfått bloggen.        Kanske det inteblir så många inlägg framöver , men jag kan få skriva när andan faller på.      Stort Tack Lars – Eric!

Dagens citat :  All förändring är möjlig?

+  18 gr…                        Vi hörs …

Citerar ur Tage Danielssons film ,Birger Sjöbergs visa / Släpp fångarna lös ,det är vår.  Det är första gången ,sedan Kjell bröt benet och drabbades av sin svåra Bältros, i november 20017 som vi har varit utanför Dallashuset.

Kjell behövde komma till en Optiker för sina ögon.Vilket numera inte är gjort i en handvändning.Allt måste planeras.En bil som tar bådas Rollatorer, inga sjukresor  gäller.m.m. Men vi har underbara barn som ställer upp. Trots tråkigt besked, glasögon kan inte rädda Kjells syn, fick vi en rolig dag tillsammans i Ramsele. Hamburgaren smakade super i frihet. Nu hoppas vi på en fin sommar efter den här snörika vintern , med efterlängtade soldagar på balkongen.  Någonting roligare är att vårt nionde barnbarnsbarn har anlänt till världen. En pojke,så liten så liten. Undra hur världen kommer att se ut när han fyller 80 . Om ni undrar varför jag skriver så sällan på bloggen numera, är det min sjukdom Addisson som hindrar mig.En mycket svårbegriplig ochjobbig sjukdom. Tröttheten ochorkeslösheten tar över. Är glad över att jag är i slutet av min levnad.

Läs gärna påwww.addisongruppen.se.  Du som mår dåligt, konstigt och inte fått svar vad som pågår i din kropp.

Dagens citat :  När vi söker i det yttre är det lätt att vi tappar bort oss själva

+ 15 gr.              Vi hörs ,