Var är Hemma …

Vaknade i morse till en märklig känsla. Tom inuti. Nästan ångest. Har alltid haft ett hem att komma” hem” till, från det jag som 7 åring fick flytta till Skolhemmet i Junsele för att börja skolan. I  i fyra år  bodde jag där, det var mitt hem under skolterminerna. Mitt hem i Bysjön, kom längre och längre ifrån mig, byn , tiderna förändrades, kände mig inte hemma där. Som 16 åring träffade jag Kjell,  vid 18 gifte jag migflyttade till Holafors , bildade familj. Holafors blev hemma. Nu är Holafors  efter 62 år inte hemma längre.Har alltid känt mig trygg i mig själv. Den mentala träningen har givitmig en trygghet var jag än befunnit mig. Men min kropp har tagit över.     Adissons sjukdom gör att jag inte längre styr över min kropp.   Någon har sagt att du är hemma där du hänger din hatt. Visst hänger våra hattar här .  Men var finns  min själ , min trygghet? Kjell är min trygghet. Våra barn som gör allt för oss är trygghet. Kanske är det så att åldras, Man vill komma hem, hitta sitt hem.

Det här skrev jag i April månad .Sedan tappade jag  Mommasblogg. Med Lars -Eric Forsse’ns hjälp, har jag nu återfått bloggen.        Kanske det inteblir så många inlägg framöver , men jag kan få skriva när andan faller på.      Stort Tack Lars – Eric!

Dagens citat :  All förändring är möjlig?

+  18 gr…                        Vi hörs …