Sitter vid köksbordet på äldreboendet Dallas . Klockan är halv fyra. Jag sitter och gråter. Det är vår 63 bröllopsdag idag. Tankarna virvlar runt. Var det så här vår ålderdom skulle bli ? Vi flyttade hit för att få trygghet på vår ålderdom. Har nu bott här i tre år. Eget boende, skött oss själva. Båda är vi multisjuka, med flera olika allvarliga sjukdomar.
I november 2017 ,ramlade Kjell bröt benet,en månad efter fick han bältros. Vi behövde hjälp av Hemtjänst. Själv drabbades jag av den allvarliga, dödliga sjukdomen Addisson. Även jag fick beslut om Hemtjänst. Snälla ,glada hemtjänstflickor o pojkar hjälper oss från kl 6 på morron till 7 på kvällen. Men , det finns ett men. De sitter fast i ett system,som ursäkta, någon vettvilling klurat ut. Vi som behöver hjälp ,kallas för Brukare. Varför kallas vi Brukare ? Jo kanske för att vi brukar deras tid. En tid som finns i deras telefoner. En tid som inte räcker till. En tid där vi brukare ber om hjälp, men vår tid är slut. Ingen kritik till personalen , de gör sitt jobb, så länge tiden räcker till.
Det ingår också sjukvård. Av medicinsk personal. Kjell har ont i en fot, av den goa värmen vi har sväller den till dubbel storlek. Har nu i över en vecka bett om hjälp. En tillsyn,vad har hänt, är det allvarligt? Ingen har hörsammat oss. Kjell sitter numera mest i rullstol ,försöker gå med rullator. Han har onti sin fot.
Jag har Artros i mina armar,hjälper Kjell med alla lyft. Har ont, äter morfin. Det är vår 63 : e Brölloppsdag idag, Gråter fortfarande. Vad är ett människoliv värt? När man blir gammal . En inkomstkälla för någon ….
Vi hörs …