Sitter vid köksbordet på äldreboendet Dallas . Klockan är halv fyra.  Jag sitter och gråter. Det är vår  63 bröllopsdag idag. Tankarna virvlar runt. Var det så här vår ålderdom skulle bli ?   Vi flyttade hit för att få trygghet på vår ålderdom. Har nu bott här i tre år.  Eget boende, skött oss själva. Båda är vi multisjuka, med flera olika allvarliga sjukdomar.

I november 2017 ,ramlade Kjell bröt benet,en månad efter fick han bältros. Vi behövde hjälp av Hemtjänst. Själv drabbades jag av den allvarliga, dödliga sjukdomen Addisson. Även jag fick beslut om Hemtjänst.   Snälla ,glada hemtjänstflickor o pojkar hjälper oss från kl 6 på morron till 7 på kvällen. Men , det finns ett men. De sitter fast i ett system,som  ursäkta, någon vettvilling klurat ut. Vi som behöver hjälp ,kallas för Brukare. Varför kallas vi Brukare ?  Jo kanske för att vi brukar deras tid. En tid som finns i deras telefoner.  En tid som inte räcker till. En tid där vi brukare ber om hjälp, men vår tid är slut.  Ingen kritik till personalen , de gör sitt jobb, så länge tiden räcker till.

Det ingår också sjukvård. Av medicinsk personal. Kjell har ont i en fot, av den goa värmen vi har sväller den till dubbel storlek. Har nu i över en vecka bett om hjälp. En tillsyn,vad har hänt, är det allvarligt? Ingen har hörsammat oss.  Kjell sitter numera mest i rullstol ,försöker gå med rullator. Han har onti sin fot.

Jag har Artros i mina armar,hjälper Kjell med alla lyft. Har ont, äter morfin.   Det är vår 63 : e Brölloppsdag idag, Gråter fortfarande.         Vad är ett människoliv värt? När man blir gammal . En inkomstkälla för någon ….

Vi hörs …

Gårdagen  blev en lång dag, men även innehållsrik om än jobbig.  Kjell hade tid för besök på Ögon Soll. Sjukhus. Gula fläcken har försämrats , han ser jättedåligt nu. Att ge sig ut på sådana äventyr är numera  ett helt företag för oss. Eftersom vibåda behöver rullstol föratt ta oss fram , så blir det en hel del planerande. Sjukresor är svårt attåka med, när detbehövs två medföljare som medhjälp. Som tur är kan jag gå någorlunda med rollator.  Vårabarn är underbara på  att. ställa upp.  Vi fick  gjort det vi skulle , om  än läkarens  utlåtande  inte blev så roligt.  Kjells syn. går inte att rädda.  En remiss till synrehab  ska ge vidare information .

Efter en god lunch hos Jessica och Björn, gick färden hemåt,  med ett besök på Lissgården  Näsåker.  Där vistas min käre 88 årige bror på  rehab plats efter ett fall och lårbensbrott. Han var vid gottmod . Längtade hem till Bysjön. Ni förstår ” Åbbarn” =  Aborren väntar på mig nere vid forsen . Hoppas hans längtan blir uppfylld.

Sängen ” hemma ” på Dallas har väl aldrig känts så skön att  med hemtjänstens hjälp få krypa ned i    Om än vetskapen om att  morrondagen kommer  med tränings värkens plågor.

15 +  torrt inget regn i sikte …      vi hörs …

Dagens citat :    Allt blir enklare om vi inte tar oss själva på för stort allvar.