Älskade barnbarn

Hade igår slagit oss ner framför TV med en kopp kaffe och resterna av julkakorna. Damernas skidskytte ska just börja. Då ringer telefon. Vem vågar ringa nu är Kjells kommentar. Jag svarar. Hej Momma, det är Oskar (8 år). Får jag fråga om en sak? Javisst svarar jag. Kan vi få komma in hos er och äta lunch. Plättar med vispgrädde och hallonsylt. När då svarar jag? Om en halvtimme, vi är på väg till Junsele. Okey det går bra. Fram med plättlagg. Nu är det bråttom. Efter en halvtimme är plättarna klara, just som tre små grabbar rusar in, hungriga äter dom sina plättar fortsätter sedan vidare. Visst kan man kalla det lycka utan gräns? Att leva i stunden nypa chansen, Deras tack och kramar värmer sedan resten av dagen. Jag fick 7:50 av Oskar för lunchen. Resterna av hans veckopeng.

Nytt år / nya ideer

Skogen skulle vara mycket tyst om inga andra fåglar sjöng än de som sjunger bäst .
av Henry van Dyke.

Därför tar jag mod till mig och startar upp denna blogg lite försiktigt. Hoppas att ni därute vill följa mig framöver. Jag kommer att blogga om vad livet har att ge var dag, när man nått en ålder där kroppen börjar sitt ”avecklingsjobb”. Men kommer även att skriva om allt roligt, positivt min stora familj ger Kjell och mig. Familjen består nu av 23 personer. Fyra barn med respektive, elva barnbarn, ett barnbarnsbarn, tre bonus-barnbarnsbarn. Alla var vi samlade hos oss i julhelgen, 21 st på julafton. Stökigt, bökigt, men framförallt roligt.

Vi hörs………….

Holafors