Min dator är ”knäpp”. Därav den dåliga uppdateringen av bloggen. Det har väl inte hänt så mycket heller, mer än att adventsprylarna är på plats nu. Vi har alla stjärnor och ljusstakar tända. Det behövs ljus i novembermörkret, eller som devisen säger : ”Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus i stället”.

Idag var hörcentralen här och monterade in hörslingor, nu kan Kjell välja hur högt han vill ha ljudet och jag slipper få tinnitus av det allt förhöga ljudet som han har behövt. Undrar också hur en postsäck med kallelser, o remisser från sjukhus kan försvinna och ingen gör någontig åt det. Kjell skulle ha lämnat PKprov för en mån. sen. men tyvärr postsäcken försvann. Dålig ursäkt eller ?

Annars har vi börjat lite smått med julförberedelserna, mat, julklappar etc. Tömde frysboxen vi har i källaren och frostade ur. Räven fick sig en lyxmiddag. Hummer, kyckling, bröd mm. glass till efterrätt. För övrigt en märklig frysbox. Farfars köpte den på 50-talet av Bertil Lundins varuhandel, har gått felfritt sedan dess.

Nu önskar jag bara att sonen kommer hem och fixar datorn. Vi behöver den. En nätverkskabel är inte ansluten, ingen eller delad anslutningsmöjlighet är det info den ger. Vad det nu kan va för nåt?

Dagens citat :  Vi måste veta hur vi vill ha det, för att kunna få det .

– 5gr… vi hörs ..

Det har varit tradition sedan flera år tillbaka att vi fått följa med Madde o Tomas till Övik för att julhandla. Till traditionen hör också att vårt barnbarn Teodor också följer med och hjälper momma och poppa att handla. I år blev det lite annorlunda,när vi inte visste om  Kjell skulle orka en hel dags julhandlande. Men som alltid hade Madde och Tomas ett otroligt tålamod. Vi hälsade också på Anton och Isabelle som nu bor i Övik.Det är en märklig känsla som infinner sig när man besöker vuxna barnbarn i deras hem. Nu är det deras tur att gå vidare i livet,det som vi klarat av och är på väg bort från.

Idag har vi plockat fram adventstakar, stjärnor  och annat som hör julförberedelserna till. Tror inte att alla tomtar blir framplockade i år, vi får nöja oss med mindre. Jag hade ju också sagt att i år blir det inget julaftonsfirande i Holafors. Men vi har ångrat oss, så länge barnbarnen vill komma, så visst ska det bli julafton hos oss även iår., och julklappar.

Om vi bestämmer att vi ger varandra en julklapp var, så blr det ändå 31 x 31st. Det brukar bli enväldigt stor hög, ett berg av klappar när alla lämnat var sin.

Dagens citat : Går det lätt, så är det rätt.

– 2 gr… vi hörs …

Jag har i min ägo en tekanna som har sin egen historia. Jag fick tekannan av min Mor för många år sedan samtidigt som hon berättade historien för mig.

< Som du vet förstördes vårt första hem av en eldsvåda  den 31 juli 1938. Du var endast ett år då. Det var en fruktansvärd upplevelse. Alla byns innevånare kom springades med hinkar och kärl för att hjälpa till att bilda kedja från brunnen, som var det enda vatten vi hade att tillgå.

Men ingenting hjälpte, huset och alla våra ägodelar brann opp. Vi stod där helt barskrapade.

Så småningom skingrades vi, alla gick hem till sitt. När vi satt där ensamma förtvivlade, olyckliga över ödet som drabbats oss, ser vi Bernhards Ida komma gående. Hon bodde då med sin fam. på Näset. I famnen håller hon tekannan. Tårarna rinner utefter hennes kinder.

” Jag tog det bästa jag hade med mig, du får den som mitt deltagande i er stora tragedi ” Vi grät en stund tillsammans innan hon gick hem igen. Men du ska veta att den här tekannan och minnet av den stunden, har givit mig tröst många gånger.

Nu får du den, var rädd om den och om du ger den vidare så berätta historien, för den här tekannan bär både på sorg och glädje. Jag fick den av min Mor 1960, nu tänker jag lämna den vidare tillsammans med den här historien. Hoppas att du som får den vårdar den väl, för den här tekannan har en själ.

Annagreta i Holafors

20 nov. 2012

Dagens citat : Tacksamhet är den i särklass bästa medicinen mot självömkan.

+ 1,5 gr…                                                             vi hörs…

Nu är det klart. Dushen är på plats, dörren är på plats och vi har fått duscha efter tre veckors väntan.

Det som kanske är den naturligaste sak i världen för de flesta,känns som en lyx för oss.Samtidigt som vi känner ett vemod över att det är sjukdom med i bilden. Men även en tacksamhet över den hjälp som finns att få,så vi kan stanna kvar och möta ålderdomen hemma här vi trivs bäst. Om än Kjells sjukdom håller sig lugn nu, så vet vi vad framtida prognos kommer att ge.

Måste ge en eloge till hantverkarna som fixa till det i dag. Lugna härliga killar som kunde sin sak.

Dagens citat :  Det är först när vi tar ansvar för oss själva som vi kan påverka vårt eget mående

– 6 gr …                                    vi hörs …

Adventsljus ?

Ni har väl också varit med om att det som bara flyter på som vanligt ,kan trassla till sig ibland. Tror också att när man är äldre, så behövs det inte så mycket förrän  det kärvar till sig. Klart dom flesta tar inte till sig, kan ”skaka av sig” låta allt gå vidare.

Vad är det då som trasslar ? Ta det här med badrummet. Än har vi inte sett till nån duschkabin.  Verkar som ingen vet vem som bestämmer, hur det ska va. Vi blir mer och mer osunda, oduschade.

För att skingra tankarna hittade jag på att jag skulle handarbeta. Skaffade en stickring. såg enkelt ut, men aj vad jag bedrog mig. Ett enda trassel var allt jag fick till, med mina värkbrutna händer passar nog strumpstickor bäst.

Vi har också  gemensamt lyckats trassla upp adventsljusen på en buske. Ingen gran direkt, men det fungerar. Nu ljusnar det, på många vis. Fick besked att på måndag får vi både toadörr och duschkabin, allt ordnar sig till sist.                    Vi får duscha !!!     Stickringen har jag gömt och glömt..

Dagens citat :    Sanningen om livets mening måste var och en utforska på egen hand.

– 7,5 gr…                                         vi hörs …