Ketty Boeng född Boja, arbetade som föreståndarinna under alla år skolhemmet fungerade som hem för oss skolbarn. Med fast hand och sträng diciplin uppfostrade hon oss till lydnad och en bra start i livet. Många var dom som ansåg att hon var för sträng. Som for illa av den diciplinen. Jag lärde mig att det fanns en mjukare sida, som vi alla har. Tant Ketty och jag blev så småningom goda vänner, ända in till hennes död. Hon levde då ensam sedan hennes make Calle och sonen Olavi gått bort. Återvände till Junsele och Gunillagården där hon fick god vård.
Blev överraskad av att hitta detta inlägg, då det handlar om min så kallade ”farmor”. Jag är hennes barnbarn, Olavis dotter.. numera 44 år gammal. Den mjukare sidan av henne såg jag aldrig och jag tvivlar starkt på att den fanns. Ingen har någonsin behandlat mig så illa som hon, under hela min barndom och mina tonår. Hon var aldrig en farmor. Hon skadade och gjorde mig illa under hela min uppväxt.. skulle kalla det för misshandel. Hennes son, min pappa Olavi var gravt alkoholiserad och även han
gjorde mig illa. Men att hennes son var alkoholist, skulle hon aldrig erkänna. Herregud, hon var ondskan personifierad. Inte synd om henne på något sätt. Den människan har skadat mig grovt gång på gång, under så många år.. och hon gjorde det mot sitt eget barnbarn.