Har idag  uppvaktat  vårt yngsta barnbarn Jacob på 4årsdagen. Jacob är vårt 11:e barnbarn.Vilken rikedom det är att få finnas till och uppleva och dela glädjen med ännu en liten fyraåring, som ingenting annat önskade sig än en ballong utan snöre. Tids nog upptäcker även han vad livet har att erbjuda  av både ont och gott, men just nuär livets goda en röd ballong. Hemkommen fanns bland posten en inbjudan till dop. Ett litet barnbarnsbarn ,vårt andra  ska döpas i julhelgen till Sven Elof SiggeFabian och vi ska vara med. Livet går vidare, familjen utökas och tänk  Kjell och jag är början till det hela. Märklig tanke.  Just nu svår att greppa.

Dagens citat :  Hur vuxen du än är, så förblir du alltid någons barn.

+ 2,9 gr…                                            vi hörs …

 Ännu en av våra äldre bybor, har pågrund av ålderdom tvingats lämna sitt hem i Holafors. Sally som var en av byns ”kärngrupp”, när jag kom hit till byn, har flyttat närmare bekvämligheten.Känns konstigt att veta att man helt naturligt står på tur. Konstigt är också att se hennes dörr stängd, som alltid stått öppen. Vi hade jämngamla barn, hennes yngsta , vår äldsta var bästa tonårsvänner. Vi hoppas att du får en fin tid i ditt nya hem, kanske kan du få komma hem och uppleva  en ny sommar i Holafors om hälsan tillåter.

Dagens citat :   Sanningen om livets mening måste var och en utforska på egen hand.

+ 9,8 gr …                                        vi hörs …

Tänk så många saker det finns att må bra av,om man bara ser dom. Små vardagliga, som händer runt omkrig en. Ta det här med att dra upp rullgardinen, mötas av en helt underbar vacker himmel. Ett skådespel framför mina ögon. Går runt i huset tittar ut genom alla fönster,för kallt att gå ut, uppfylls av en ”innutiglädje”som finns kvar länge. Eller när barnbarnet Jacob ringer och säger: Jag fyller snart fyra år nu momma. Jag är stor nu. Vill du vet vad jag önskar mig?   ”Jag önskar mig  :” Ett strykjärn, en ballong utan snöre, en ny spindelmanmössa, vet du jag tappade min på dagis. En sån där tårta med godis, en studsboll, och en nyckel som går till alla dörrar. Nu räcker det, visst var det bra saker momma.”  Ja det var jättebra saker Jacob. Vi ses på onsdag då.   Hej då momma, så var han ”borta.” Att få börja dagen så är en ynnest. Men alla dagar är inte lika, det finns även svarta svåra dagar. Som i min dikt :

LEJONGROPEN                              

Dagen idag är en svart dag, har hamnat i lejongropen.

Jag är inte jag.

Jag kämpar, sliter mitt hår. varför är inte i dag som i går ?

Varför har jag så mörka tankar, varför bultar mitt hjärta så hårt.

Jag vill upp ur min grop.Kan ingen höra mitt rop.

Men plötsligt i mitt svarta hål, jag ser att ljus

Jag når ännu en gång mitt mål

Jag åter kan andas ser rymd och ljus.

Jag dansar, jag sjunger, jag älskar, jag skrattar

Jag LEVER !!

…………………………………………………………………….

– 2,7 gr…                                     vi hörs …

Att jag är morronpigg och älskar morrontimman, tystnaden, har jag berättat förr. Men höstmörkret är väl inte direkt min favorittid. Kolsvart utanför fönstren åt vilket håll man än tittar. Tidningsbilen kommer kl 4.00, men vägbelysningen tänds kl 5.00.

Är väl inte direkt mörkrädd men det känns kymigt att gå ut i mörkret. Minns när jag och min bror var små hemma i Bysjön och vi gick till kompisarna nere i byn, sa alltid mamma.  ”Ji skö gå himm medan ji si hanna framför yga ” Vad vi kollade,gick hem när det var dags.  I morse såg jag inte handen när jag hämtade tidningen. När jag jobbade som ”skurkärring” i Lasele, gick jag i höst mörker genom skogen. Många frågade ,är du inte mörkrädd? Näe vem ska se mig i svarta skogen, där var jag trygg. Vad stod det då i TÅ idag ? Jo Sollefteå drar in belysningen utanför tätorten.Jaha se där ! Min vännina sedan 30 år tillbaka ,från Solna fyller 83 år idag, Grattis !  Hur skulle det se ut där om gatulyset drogs in. Klaga över mörker utomhus lönar sig inte, Inomhus finns ljus och värme,bara att tända fler lampor, skaffa starkare glasögon. Snart är det vår och ljust igen både inne och ute.

Dagens citat : Ibland är det klokt och nödvändigt att välja några få av alla de möjligheter vi faktiskt har.

+5,5 gr….                                                         vi hörs…

 Så har man  blivit påmind om sin dödlighet då. Vi fick ett brev med posten idag från Kyrkan. Anmälan om gravrättsinnehavare. Det trodde jag  låg i de efterlevandes ansvar. Vi har skött våra föräldras gravar. Ska vi nu upp och sköta våra egna också . Eller ?  Häpp !!     Att åren går kan vi se på bilden jag lagt in av Kjell som 14 årig tillsammans med sina föräldrar  Hilding och Irene, i färd med  att åka ut på en söndagsbilutflykt. Bilen en Opel olympia hade de lånat av Helge Sundvall bror till Irene. Året är 1948 i Holafors och gården bakom är Adrian och Astrid Sundvalls. Själva står dom på  mormor Märta Sundvalls gård, uppklädda och söndagsfina. Hilding tog sitt körkort redan på 20- talet.

Dagens citat : All förändring är möjlig .

– 3 gr…                               vi hörs…