Så kan det gå om man inte kan hålla fingrarna i styr. Fick för några månader en förpackning hårfärg, av en snäll bekant. Har sneglat flera gånger på den i sommar men ej kommit till skott. En regnig dag förra veckan, tidigt på morronen slog jag till. Så nu går jag omkring nystailad, svart i skallen. Men det stod faktiskt BRUN. på förp. Men som Kjell sa : Det är ju bara på utsidan du är olik dig, insidan är densamma….
Någonting jag inte förstår är hur sjukvården fungerar 2010. Tvivlar inte på kompetensen, skickligheten av läkare och övrig personal. Men de styrande i landsting och regering. Vårt barnbarn Gustaf, fick svåra magsmärtor i natt. Åkte så klart in till Sollefteå sjukhus. Blev väl mottagen, men det fanns ju ingen avd. att läggas in på. Sjukhuset är stort, det finns mycket påkostat matriellt. Men den lilla hjälpbehövade människan finns det inte plats för. Gustaf fick till slut en säng i ett tvättrum i väntan på utredning. Hur går det då med bötern? Inga patienter får ligga i mittgångar och korridorer enl. de styrande. Huvudsaken Gustaf får hjälp och det vet vi att han får. Men snälla ni i landsting och regering, även små sjukhus behövs för oss i landsbygden. Vart går våra skattepengar, inte till de stora sjuhusen hoppas jag.
Idag har Olof namnsdag. När jag var liten sa dom äldre, att nu är det slut på att bada , för nu har Olof kasta kallsten. Vattnet värmdes inte upp lika fort efter den kalla natt temperaturen. Vi barn badade i alla fall. Är det någon fler äldre som hört samma, eller är det bara vidskepelse. I Bysjön fanns en farbror som hette Olof Vestberg. Vi trodde det var han som slängde i stenarna. Iallfall ska ni alla ”Olofar” ha ett grattis på namnsdagen!
När jag fyllde 60år fick jag en luftballongsfärd över Stholm av mina barn, barnbarn, med respktive. En underbar upplevelse som jag gärna skulle göra om. Det var en hel procedur innan vi fick stiga till väders. Vi var 8 st. passagerare som hjälptes åt. Korgen och ballongen skulle lastas av vagnen. Vi fick hjälpa till att rulla ut den 40 meter långa ballongen,hålla fast den medan den fylldes av gas. Startade från Gärdet, steg upp till 1400 meter innan det var dags för landning i Djursholm.En otrolig själfull färd i en öppen korg över Stockholm. Efter landning var det vår uppgift att packa ihop igen ,lasta ballong och korg på vagnen . Kan jag nu kalla mig för grevinna av Djursholm döpt i champange, samt Aeuronat eftersom jag stigit över 1200 meter med luftballong. Det har jag ett diplom på. Rekommenderar alla att prova på.
Vårt lilla hus har åter fått liv, en själ. Vi köpte vårt lilla hus av en ”anläggare” år 1955. Huset stod på Betåsen, flyttades till Holafors och Farfars tomt samma år. Vi bodde i huset i 36 år, fick våra 4 barn, byggde till med en barack för att rymmas. 1973 bytte vi hus med farfar och farmor. 1995 gjorde jag om huset till Mältorps kursgård, höll veckokurser i Mental träning där. År 2000 flyttade Kjells brorsdotter Moa in i huset. Efter att Moa flyttat tog Jonnie över. Huset tillhörde då Jonnie enl. farmors önskan. Han behövde inredningen och rev ut kök, garderober, mm. Sedan har det stått som ett förråd för överblivna saker. Men nu har Jessica vår yngsta dotter, alldeles själv snickrat, målat tapetserat och gjort det till sitt. Nu lever huset igen.
Vårt hus,farfars kiosk, en skymt av farfars hus, våra bilar 1958