Vilket konsigt ord.  Minns som liten när mamma tittade ut och sa/Nu komme ” främmärnee, finfrämmärne eller nu fo vi storfrämmärne.” Främmandet var för det mesta släkten eller känt folk. Vad som skillde det åt var nog tiden mellan besöken. När man blir gammal kommer det sällan något främmande. Numera är barnen och deras familjer, det största och  finaste storfrämmandet. Som i går när vårt senaste minsta barnbarnsbarn Hardy med föräldrar kom på besök. En underbar fin liten kille, redan 1 mån. Helt frisk men bär på en ovanlig sjukdom som behöver specialistvård. Hans unga föräldrar går in till hundra  procent  för att ge honom kärlek och en god start i livet. Vi kan bara se på, stötta och önska dom all kraft,ork och lycka i framtiden. Han är redan en framåt kille som  gärna ”pratar ” med sin Farmorsmor…

 

KÄRLEK

Kärlek utan gräns, undrar du, hur det känns ?

Du som tror du kan leva utan kärlek, lås upp ditt stelnande hjärta

låt kärleken flöda, se dig omkring, allt är kärlek.

Från minsta lilla blomma, en molfri himmel, ett barns joller

en smekning på din kind, allt är kärlek.

Du som redan hittat kärlekens hav, ös ur det rikligt. Ge. Bara inte ta.

Så länge du ger, tar det aldrig slut.

Ge. Ge av din kärlek

Du får tillbaka mer varje minut.   

…………………………………………………….

ur min diktbok  / Känslor                                                 

 

+ 10 gr….                                                               vi hörs…