När jag” fick för mig” att öppna en ”Mommasblogg”, så tänkte jag att det kan väl inte vara så svårt. Skriva lite om vad som händer varje dag, men det var inte så lätt. Det är inte så mycket som händer,annat än inom familjen och vem vill läsa om om oss. Tanken var att skriva om hur det är att åldras dag för dag. Men den ena dagen är den andra lik, och bra är väl det.

När barnen ringer och frågar/ Hur är det ? Hur mår ni ?  Och vi svarar / Det är som vanligt, vet dom att allt är bra. Men visst krånglar det till sig, när man blir ädre. Man begär så lite, men det lilla blir så stort. Som det här när benen inte lyder.Springa i trappor, stå på en stol, byta lampor, gardiner,hämta saker från hyllor och skåp. Städa,gå jag ner på knä, kommer jag inte upp själv. Det blir så att man ”genar”, struntar i vissa saker.Livet går vidare ändå.Men vi saknar promenaderna och stavgången.

Om det bara slutar regna , så vi kan gå ut ,sitta och titta på allt som händer i naturen. Vi brukar få restmat från olika håll, som vi lägger ut till fåglar och andra djur. Just nu har vi en Grävling som regelbunden gäst.Den dyker upp lite då och då och slåss med skator , kråkor, två kajor, fisk måsar. nötskrikor m.fl. om maten. Tog en otydlig bild i regnet igår , när den lyckats skrämma iväg alla och ensam fick mumsa på maten.

Nu hoppas vi på sol och värme samtidigt som jag sänder en varm hälsning till alla Er som följer min blogg.

Dagens citat : Allt blir enklare när vi slutar att kämpa emot våra svagheter och istället utvecklar våra styrkor.

+10 gr.  omväxlande regn o sol …                                                     vi hörs…