Jag har i min ägo en tekanna som har sin egen historia. Jag fick tekannan av min Mor för många år sedan samtidigt som hon berättade historien för mig.

< Som du vet förstördes vårt första hem av en eldsvåda  den 31 juli 1938. Du var endast ett år då. Det var en fruktansvärd upplevelse. Alla byns innevånare kom springades med hinkar och kärl för att hjälpa till att bilda kedja från brunnen, som var det enda vatten vi hade att tillgå.

Men ingenting hjälpte, huset och alla våra ägodelar brann opp. Vi stod där helt barskrapade.

Så småningom skingrades vi, alla gick hem till sitt. När vi satt där ensamma förtvivlade, olyckliga över ödet som drabbats oss, ser vi Bernhards Ida komma gående. Hon bodde då med sin fam. på Näset. I famnen håller hon tekannan. Tårarna rinner utefter hennes kinder.

” Jag tog det bästa jag hade med mig, du får den som mitt deltagande i er stora tragedi ” Vi grät en stund tillsammans innan hon gick hem igen. Men du ska veta att den här tekannan och minnet av den stunden, har givit mig tröst många gånger.

Nu får du den, var rädd om den och om du ger den vidare så berätta historien, för den här tekannan bär både på sorg och glädje. Jag fick den av min Mor 1960, nu tänker jag lämna den vidare tillsammans med den här historien. Hoppas att du som får den vårdar den väl, för den här tekannan har en själ.

Annagreta i Holafors

20 nov. 2012

Dagens citat : Tacksamhet är den i särklass bästa medicinen mot självömkan.

+ 1,5 gr…                                                             vi hörs…