Så var det då …

Tony. Fikarast på hygget.
Tony. Fikarast på hygget.

Utvecklingen går framåt och vi med den,Blev i veckan på mind om hur skogsarbete kunde se ut för 65 år sedan. Samtidigt som jag blev påmind om hur gammal jag  själv är. Grannen har gjort en avverkning  , där inlejda skogsmaskiner fixade allt ,med både fällning och bortforsning av virke på några veckor. Det jag kommer att jämföra med ,var när Kjells nu bortgångne lillebror Tony, år1959 avverkade en stämpling i samma område. Han arbetatde där med en sågsvans, yxa och barkspade en förjulsvinter. Tror inte han avverkade lika stort område , som gjorts nu. Vår äldsta dotter Lille-Mon var då 4 år och vi besökte ofta Tony i skogen, och såg på när han fällde dom stora träden, vilket Lille-Mon tyckte var intressat.

Hur mycket han fick betalt, vet jag inte. Men till Julen hade han beställt två par vita små konståkningsskridskor ur Wiskadalskatalogen, som Lille-Mon och hennes kusin Ann-Kristin fick i julklapp av honom. Vi hade då en skridskobana bakom vårt hus, som Ådals Lidens fritidsnämnd had anlagt, för byns barn. Skötsel av banan var ålagd Kjell och farfar Hilding. Där lärde småflickorna sig att åka skridsko, på en inte alltför välskött skrovlig is. Som ingen idag skulle godkänt .Men stolt åkte dom omkring på sina vita fina skridskor, och drömde om en framtid som skridskoprinsessor, medan vi mammor huttrande såg på.

Dagens citat :   Det är roligt att leva för då får man se hur det går.

-20 gr i morse …                                                                          vi hörs…