När vi i vintras tog beslutet att stanna i Holafors,inte flytta till en liten tvårumslägenhet,förstod vi att det skulle bli mycket trädgådsarbete. Vi bestämde då också att vi bara skulle göra det absolut nödvändigaste. Det är det vi har försökt med nu i flera dagar. Men så svårt det är. Gräs, ogräs, blommor, buskar , växer så det knakar.Vi klipper och klipper, haltar omkring, stönar och ojar oss.När vi tror vi är klara, får vi börja om från början.

Men tänk vad lyckliga vi är, som får vara hemma. Få njuta av det som vi har gjort, och gör.Gå ut i tidiga morronen i endast nattlinnet,lyssna till fåglarna,koltrasten,talgoxen, björktrasten. m.fl. som håller sin morgonserenad. Och känna alla dofter. Det lämnar en eftervärme som kommer att finnas och hjälpa oss att klara vintern.

Någonting annat som jag kan bli lycklig av, är när vi får be

sök av barn och barnbarn och hallen fylls av skor i olika storlekar.Minnet väcks från den tiden  när vår fam. var fulltalig.Barnens och deras kompisars skor trängdes där då som nu. Numera är det tunt med skor, även besök.Endast grannen Ebbe kan komma för en pratstund emellanåt. Kjell och Ebbe är Holafors Old Boys ensam i sin årgång numera.

Dagens citat : Det är bara det som vi inte gjorde som vi ångrar.

+ 15 gr… vi hörs …