Oj vilket kalas det blev i dagarna fyra.Och jag satt tillsammans med Kjell och bara såg på. Det är märkligt vad som händer med kroppen när man blir äldre Det som gick som en dans för bara två tre år sedan,är ett helt företag numera. Jag kan inte tro att jag blivit lat, men någonting gör att man hinner inte riktigt med dom yngre i deras fart. Får väl nu skylla lite på mina ben, men sjutton vad det går undan för dom yngre.
Inte minst för ”barnbarnspojkarna”. I ett huj var bordet dukat. Tårtorna garnerade och kakor upplagda. Och vad trångt det har blivit i huset, men undra på det, vi var 18 vuxna. Barnbarnen är inte små längre. Bara 7årige Jacob. Det hörs som jag klagar, men jag bara konstaterar att livet går vidare, medan vi Kjell och jag tittar på, hela söndagen satt vi, blev uppassade utan att lyfta ett finger.

Vad blev vi bjudna på då ? Jo förutom gott kaffe, goda kakor och jordgubbstårta, En jättegod tacosgratäng med sallad till lunch. Till middag, en kallskuren kalvstek av älg.Kokt mandelpotatis, en jättegod gräddsås, kokta grönsaker. En riktig gammeldags söndags middag. Efterrätt, Kladdkaka garnerad med grädde och skivad chilifrukt´.

Men presenterna då ? Vi hade avböjt presenter. Men ingen lyssnade. En ny kaffebryggare som ger ett gott morronkaffe, var ju inte så dumt. Ej heller Kjells skäggtrimmare. Vackra tulpaner, godis och många ”lukta gott” saker. Telefonsamtal m.m.
Det blev mycket prat,tårar och suckar om vår flytt från Holafors. Alla känner vi att en epok med mycken glädje, kärlek och gemenskap är över. Men även tacksamhet, över att vår stora familj (35personer) fått uppleva den tillsammans.

Dagens citat : För mycket av det goda, är ibland precis lagom.
+6 gr … vi hörs …

Igår upplevde Kjell och jag en märklig känsla. Kanske ganska vanlig hos andra, men vi har aldrig någonsin ställts inför den förut. Vi tittade på en lägenhet, som vi ev. kommert att hyra. Vi kommer på grund av ålderdom och sjukdom att bli tvingad lämna vårt kära Holafors.I flera år vi nu pratat om detta, b.la. här på bloggen. Det har alltid slutat med , ”det ordnar sig”. Vi har inte velat ta det sista steget.

Men nu är det gjort, bestämt. Nån gång under Maj månad kommer vi att flytta. Vi ger oss iväg innan allt grönskar och blommorna hinner slå ut. Men också innan vi hinner se allt jobb som det samtidigt innebär . Som vi nu inte klarar av.
Vad som har hänt med min kropp vet jag inte. Den 23 denna månad ska jag till Allmottagningen. Kanske blir det en början, ett svar på den frågan. Men jag är tacksam för alla hjälpmedel som finns, och som jag fått. Och för den Mentala träningen , som gör mig lugn och trygg. Tack Knut för vad du förde mig in på.

Nu ska vi leva för dagen, ta vara på alla fina stunder . Först och främst våra födelsedagar. Kjell har sin dag idag. Barn och barnbarn kommer hem för att bjuda på kalas. Jag fyller i morron. Det blir nog våra sista kalas här hemma.
Men så är livet för oss alla, den dagen kommer till slut, och alla åldras vi olika.

Kjells mamma Irene sa alltid på sin ålderdom / ” dä finns bäre en rättvisä i n´ hänn värla, å dä ä att ållihop bli vi gämmal och ållihop måst vi dö en dag. Rik häll fattig” ”
Dagens citat : Allt blir så mycket enklare när vi accepterar att allt inte går att förklara eller ens att förstå.

– 5 gr … vi hörs …

Tänk så många gånger jag fått göra omstart i mitt snart 80-åriga liv. Nu är det dags igen.
Att jag redan som 7 åring fick börja ett nytt liv, har jag beskrivit i min bok Skolhemsongen.Efter 7 årig skolgång, kom jag hit till Holafors, blev maka och mor till fyra underbara barn,och hemmafru. Men mitt liv stannade inte här. Kjell har varit en underbar och förstående man Han har både förstått och hört min längtan att få komma ut, se andra delar av Sverige, vilket jag också gjort. När barnen blev vuxna, utbildade jag mig till Mental tränare, började ett nytt liv. Reste under många år runt om i Sverige, lärde andra att Må bra – fungera bättre.

Men nu är jag nöjd. Kjell är nöjd. Våra kroppar säger ifrån. Det är dags att stilla sig. Det är dags att lämna det gamla invanda. Börja om på nytt. Vi har bestämt oss. Innan sommaren drar vi, kryper in i en liten lättskött tvåa.
Där vi kan ägna oss åt varandra, hjälpa varandra. Den tid vi har kvar.
Slippa allt ansvar för huset och tomten. Ingen oro för snöskottning, gräsklippning. För huset som behöver omsorg -uppvärmning. Det egna vattnet , avloppet, dess skötsel. Bilen dess skötsel och omsorg. Vi är för gamla för sånt. Nu blickar vi framåt mot nya dagar, nya äventyr.
Vad händer med huset ? Det problemet har vår underbara barn, barnbarn med respektive lovat att ta hand om.

Dagens citat : Att planera och prioritera hjälper oss att använda vår tid till det vi vill.
– 10 gr … vi hörs …

Som en fortsättning eller tillägg, på det jag skrev igår vill jag framhålla och tacka b.la personalen på akuten. Glad ,vänlig och tillmötesgående, om man som jag, ”bara” kom med ett ont knä. Det är ju deras jobb, kanske någon inflikar. Men som det nu var i går, jag tror inte att någon satt och rulla tummarna, medan vi fick vänta.
Till ambulanspersonalen som får sitta i en skramlande, hoppande bil, dag ut och dag in. Försöka göra sig hörd , trösta svårt sjuka, ge första hjälpen.
Till Chauffören som får köra på en guppig spårig ,dåligt skött väg, och försöka få det till en lugn fin och snabb transport för den sjuke.
Till Läkare och sköterskor, alla gör de vad som krävs, trots underbemanning, uteblivna raster, måltider. mm. Ni är otroliga, alla guld värd.
Och till Barnbarnet Amanda och Daniel, som förstod vår dilemma, hungern , och kom med en god Mosbricka o korv. Madde som satt med mig, höll mig sällskap, hjälpte mig hela dagen.
Till sist till poppa Kjell, som väntade därhemma. och till alla er andra , en stor varm kram !!
Dagens citat : Öva dig på att inte irritera dig på någon eller något i dag .
– 4 gr … vi hörs …