Så här ser den ut vår lilla vrå på balkongen. Inte mycket att röra sig på.  Men våra ben tillåter inte  några längre utfärder, vilket också syns på vår vikt. Som för den skull inte förbjuder oss att njuta av   allt gott som livet ger,mentalt eller inmundigat. Eller som en tröst för den kroppsliga smärtan.  Här på Dallas är det bekvämt, vi har det vi behöver, framförallt varandra och våra barn och barnbarn nära oss. Det är där vi hittar glädjen. Men …

Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå,   så håll till godo ändå, för det finns många som inte en solglimt kan få …

+ 18 gr …                                                                    vi hörs …

 

Nu mina vänner är jag tillbaka.  Av någon konstig anledning la min  dator av. Alla mina kort , dokument mm är borta. Tyvärr hade jag inte sparat på skiva eller dyligt, hade tänkt men datorn var bara två år . Jag hinner nog trodde jag. Har nu en ny dator, som jag brottas med. Vill gärna hålla kontakten med alla er följare på Mommas blogg.

Vad har jag då gjort istället ? Jag har skapat mig en egen vrå på balkongen. Min speciella plats för  avslappning och meditation. Där kan jag och Kjell sitta och läsa , fika och i tankarna förflytta oss hem till Holafors.   Vi har också haft besök av Jessica och Jacob 7 år, i några dagar, Jacob kan konsten att hålla oss igång med både det ena och det andra. Så tomheten blev påtaglig när dom reste hem.

Var hem till Holafors igår, fick av grannen veta att de ser Björn på vår åker. Vi har bott där  i60 år, inte sett någon Björn. Men nu kommer dom fram.   Men jag såg en Räv på vägen här utanför Dallas i morse, innan jag hann få fram kameran var den borta.  Vilken värme vi har fått. Ett ”gammelmärke ” säger att som månaden börjar ,så blir det i fortsättningen månaden ut.  Ja det var en trevande början på bloggen …

Dagens citat :   Fördelen med våra bekymmer är att de stannar inte för evigt.

+ 35 gr … på balkongen –      huvva…                                           vi hörs …