Äntligen …

Evelina och Per
Evelina och Per
Sonen hardy som ringbärare i sin egna bil och vigselförrättare Linnea Stenklyft med brudparet
Sonen Hardy som ringbärare i sin egna bil och vigselförrättare Linnea Stenklyft med brudparet
brudparet med tärnor och marsalker
brudparet med tärnor och marsalker

Bröllopps bilder .

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen känns det som om  livsandarna har vaknat. Jag kan se något  klarare , på vad som hänt.  Att vara kortisonberoende är inget man tar med en ”klackspark” Addissons sjukdom är en mycket märklig oförutseende sjukdom.Som t.om. läkarna har svårt att ta på allvar. För dig som är intresserad går det att läsa  på  /Addisons sjukdom- 1177 vårdguiden/ .

Jag har jagat ”Sombien” på flykten, kan åter gråta ,skratta,  kramas, se det roliga som händer runt omkring, glädjas åt det jag ser. Vet att ”den” utan förvarning  kan ”slå  till” igen,  men är nu bättre för- beredd .

…………………………………………………………………………………………………………………………….

Det som jag längtat efter, är att kunna få skriva här på Mommas. Berätta om Evelinas och Pers Bröllopp.  En underbar upplevelse.

Dom vigdes borgligt nere på ”Festnipan” som vi sa förr.   Evelina är vårt barnbarn, Jag lägger ut lite bilder, och så får jag skriva lite mer sedan om vad vi fick vara med om.

Dagens citat : För att kunna gå vidare måste vi först acceptera det somhar hänt och därefter ta ansvar för att förändra och ställa till rätta.

+ 11 gr …                                                     vi hörs  …

Hemlängtan …

Kaffet är nog godast hemma. Här kan vi njuta, av det lilla ...
Kaffet är nog godast hemma. Här kan vi njuta, av det vi är vana vid. Mina föräldrar, en av de sista besöken hemma.
Holafors, vildvuxet, men vackert ...
Holafors, vildvuxet, men vackert …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att hemlängtan är en stark känsla som följer en hela livet har jag förstått mest nu på gamla dar.  Nu när jag lämnat det hem som varit mitt i 60 år.  Det var nog lika för mina föräldrar, fast jag inte förstod det då. Lyckligast var nog dom när dom fick åka hem till sitt kära  Bysjön. Plocka fram sina vardagskläder, gå ut och titta sig omkring, utan att någon såg dem. Inte känna några krav på att vara som alla andra. Koka sitt kaffe gå ut och sätta sig i en av bodarna, och njuta. Det hände inte många gåner under den sista tiden de bodde  på servicehemmet i Junsele,  men om det bara var en resa över dagen var de tacksamma. Samma sak är det för oss. Men , det finns ett men. Det kommer aldrig att bli som förut. Som det var när vi alla i familjen var samlade, när det var vårt hem …

Dagens citat : Även om vi tränger bort det vi gjort eller sagt så effektivt att vi inte tror att det har hänt, så bor sanningen alltid kvar in om oss.

+ 17 gr …                                                      vi hörs …