Nu är det livat i vår lilla kula. Inte trodde jag, att jag som snart 80 åring, skulle bli så uppvaktad .Det visslas eftermig hela dagarna. Skämt åsido, Vi har  fått ärva  mobiltelefoner , i-foner ,surfplattor av barnen. Alla är igång. När jag skulle välja signaler, så valde jag Vishle med motiveringen ,att ingen visslar efter mig numera. Inte ens Kjell.  Så nu springer jag som en skållad råtta för att hitta rätt telefon. Vi har också den fasta telefonen kvar, som ringer emellanåt , plus att datorn plingar ut sina mail och meddelanden. Särskilt roligt är det bland folk, när alla vänder sig om och undrar, vem visslar.

Har även lagt in medicin tider  från kl 6.00 till 20 .oo under dagen, som också visslar.

På balkongen har vi en tjuvaktig Skata , som upptäckt att jag ställt ut grönsaker, frukt, mm. Ingen mat för en skata , men hon bökar om och river ner. Så emellanåt får jag springa och jaga bort henne också.  Så ni förstår jag har fullt upp .Annars njuter jag av alla fina höstfärger utanför fönstren., men saknar skogen , lugnet, doften och alla färger därhemma i Holafors.

Dagens citat : För mycket av det goda är ibland precis lagom.

+ 11 gr … vi hörs …