Ja så har vi avverkat ett kalas igen . Och så mycket gott vi bjöds på. Mätta och belåtna gick vi hem. Ja gick gjorde vi inte,  vi fick skjuts.  Kalaset jag pratar om är Monas 60års fest i lördags. Att vara äldst i familjen,  som nu består av fyra generationer, ger både en stolthet över vad vi har åstadkommit, samtidigt som tankarna på framtiden ger en sorg och rädsla. En sorg över att vi inte får följa med och se hur det går för dom alla. En rädsla över hur världen ser ut idag, som blivit kallare och hårdare att leva i. Men det fick vi ju också höra som unga,men visst var världen snällare då med  kärlek och empati inför allt och

alla.

Vi hade också besök i helgen av Jessica , Björn, och barnbarnet Jacob, vilka också skulle gå på Mona på kalas. Men innan dom åkte hem, ville Jessica gå till Edins affär. Hon hade riktigt längtat att få visa Björn och Jacob sin barndoms favorit affär. Där finns allt försäkrade hon innan, för att få dom med sig, eftersom dom  motvilligt inte förstod vad det kunde vara för märkvärdigt med en gammal affär, som dom sa. Men Jacob ångrade det inte. Glädjestrålande kom han hem, titta momma vad jag hittade, en riktig diamant. Nu är ja rik. Jag har nu den största diamanten momma. Den fanns på den där affären.  Mamma hade rätt där fanns allt.

Dagens citat : Vad kan du göra för att påverka din framtid idag ?

+ 2,5 gr …                                                      vi hörs …