I går var vi i Sollefteå som barnvakt till snart treårige Jacob, eller om det var tvärtom. Jacob hade det nog jobbigt igår. Vi fick inte försvinna länge ur han synhåll, då hörde vi. ”Momma, Poppa” var är ni ? Klockan 8.00 började vår dag med frukost. Jag kan bre era mackor, här har ni ägg, jag kan skala. Nu ska vi spela. Jag vill gå ut, älskar att vara ute.– Ja men inte än vi väntar en stund.– Vi kan leka med ”gubbar” momma. Efter en kvart, nu ska vi titta på Bollibompa. Morfar hjälp vi ska titta på TV. Två timmar har gått vi börjar förstå vad vi gett oss in i. Jacob är vårt 11:e barnbarn. Vi var 37 och 40 år när Linda vårt första barnbarn föddes. Nu är vi 73 och 76, men energin hos de små liven är densamma. Det är bara att hänga på. Leka kurragömma ute och inne. Plocka fallfrukt till fåglarna. Hoppa i hoppborgen, leka i sandlådan, åka och köpa glass. Däremellan  lunch, toabesök, mellanmål, TV igen. Ut och springa, fort Momma. Storebröderna kom hem från skolan som räddande änglar. Vi fick pusta ut en stund före middag och föräldrarnas hemkomst. Visst känns det i ben och huvud idag men vad gör det, vi har ännu gång tacksamt fått uppleva och dela glädjen som bara ett barn kan ge. Vi ses snart igen Jacob till nya äventyr.

Glädje.

Ni kommer rusande in genom dörren.

Små levnadsglada, härliga små troll

Helt plötsligt har tystnaden förbytts i

glada rop ,skratt och gråt.

Hela huset gungar av liv, Ni härliga

underbara ungar, som vi tacksamt återlämnar

vid dagens slut.

Tystnaden har återvänt, allt är som förut.

                                                                       Annagreta.  år1995

  Dagens ord:Sisterhood Brotherhood/ Medmänsklighet

2,9 gr + ..                 Vi hörs……….