Min bror Jan-Ola och jag med hunden Pang vintern 1945

Nä nu det räcka. Har aldrig älskat snö, kan säga att jag som min svärmor Irene sa : ”Du är på fel ställe Annagreta”. Men har ändå ”hängt med på olika äventyr, Skidåkning, scooterutflykter, lekar med barnoch barnbarn i snön. Tror allting bottnar i barndomen. Skolhemstiden när vi var tvungna att vara ute i en timme i alla sorters vinterväder, eller när jag gick den 5 km. långa vägen mellan Östansjö och Bysjö på hem väg för skollov. Hur jag frös mellan urväxta  långstrumpor  och underbyxor. På den tiden fanns varken strumpbyxor eller täckdressar.   Ännu ett snöoväder är på väg enl.väderleksrapporten. Tack och lov att vi har vår son Jonnie,som hjälper oss. Hans gamla traktor som vi får ha hos oss och vår 20 åriga snöslunga är en rikedom just nu.  Vi kanske klarar den här vintern också, men förberedelsen inför nästa vinter har startat. Efter sommaren ger vi nog oss iväg till ett bekvämare boende. Om än mot vår vilja. Men så är livet, innan man anar det är man där, det gäller bara att göra det bästa av de år  som är kvar…

Dagens citat :  Allt blir enklare när vi slutar att kämpa emot våra svagheter och istället utvecklar våra styrkor…

– 4,5 gr…                                                      vi hörs …