När vi för snart 60 år sedan gifte oss,så sas det så fint att två blir en. Nu 60 år senare får vi uppleva hur två kan bli en halv. Vi slår ihop våra krassliga kroppar, hjälps åt med det mesta men blir ändå bara en halv. Som i går efter en stämmningsfylld luciamorron i sängen, med TV lussebulle och pepparkaka, bestämde vi oss för att julstäda. Men först måste snön bort från närmast huset. Den lejda traktorn gör annars ett fint jobb, vi får en stor gårdsplan att röra oss på.
Men sen blev det städjobb som tog hela dagen.Med mycke stånk, skratt och vila, kaffapaus m.m. har vi nu rena fina nybonade golv, med rena mattor pålagda. Återstår bara lite pyssel. Att vi genade,fuskade med dammning etc. gör inte så mycket, det vi gör idag istället.
Tänk vad duktig och tacksam man känner sig efter en sån dag. Vi med vår ålder och våra krämpor skulle förståss lejt städning, med Rutavdrag. Suttit och tittat på, kanske varit misnöjd över att inte kunnat själv. Efter en skön dusch, kröp vi ner i våra rena nybäddade sängar. Tacksam över livet, som gett oss så mycket, och över att vi klarat av även årets julstök.
Två halvor, som blir en när det behövs …
Dagens citat : Om vi vill så kan vi mycket mer än vad vi tror.
– 8 gr … vi hörs…
Ni är ändå så unga! Min mamma född 1923 har de senaste åren börjat beklaga sig, speciellt när snöplogen vräkt in blöt snövall på gårdsinfarten. Låt de yngre och friska sköta om snön, säger jag, fastän jag vet det är svårt att övertyga. – Vi kommer ju hem till jul försöker jag säga…. Jag måste ju ha skottat före dess så att folk kommer fram, säger mamma. Men det är ju inga andra förutom brevbäraren som behöver komma fram försöker jag säga. Han hittar ju ändå brevlådan ute vid vägen, försöker jag trösta.
Lars -Eric !
Kan bara säga / Olika falla ödets lotter.
Och gamla blir vi alla om vi får leva. Ålderskrämpor tror jag ingen slipper undan med, dessa kryper bara på en.
Eller som min mor sa : ” Ji skö fo si sjålv, då ji bli gämmal ”