I går var det min dag som uppmärksammades. Min 76.e födelsedag. Tack alla goa vänner nära och kära som hörde av sig, grattade mig på Face book, med telefonsamtal, presenter, blommor och besök. När man nått min ålder,så finns det så mycket att glädja sig åt. Mest glädjer jag mig över det lilla. Det  som händer ”runt omkring”. Att få vakna vid Kjells sida, som jag nu fått göra i snart 60 år. Att jag är frisk,att mina onda ben bär mig och jag ännu kan  laga till den älsklingsmat som jag vet min familj tycker om. Den jag bjöd på igår, och vi kommer att äta idag.

Kerstins kottletter.  10  st befria kottletter läggs i en långpanna, el, ungsform. 5 dlgrädde, 2dl cremefracie, 1 dl soya, 1 buljongtärning, 2 tsk sambalolek, blandas och hälles över kottletterna Sätts in i 175 gr. ugn i 1-1½ timme. Ätes med rostade grösaker, el. ris. En god sallad, och ett gott vin att dricka till.                  ( Jag brukar tredubbla den, för att det ska räcka till alla.)

Det lilla är också alla telefonröster, från den minsta 6 åringens: Grattis momma,  tonåringens målbrottsröst, till 83 årinens lite tysta gammelmanshyllning. Allt blir som musik i mina öron. Önskar jag kunde bjuda er på den musiken, men den är min. Min 76 års present. Jag bjuder er istället på en dikt ur min diktbok: KÄNSLOR.          Som jag skrev 1998.

Vänskap.

En vän finns där, när hjärtat av ångest bankar

Utan krav och värderingar, kan få en på andra tankar.

En vän finns där, med lugna ord, stilla varm ögonkontakt som ger kraft och mod.

En vän finns där, när tvivlet, rädslan, tagit överhand.

Men även när glädjen,satt hjärtat i brand.

En vän finns där, när lyckan mot mig ler.

och av mina ögons stjärneglans, ett hopp om framtidstro,

jag även min vän ger.

……………………………………………………………………..

-14 gr…                                                vi hörs …