Tre år efter branden- JanOla, Farmor, Jag

November mörkrets månad, men också den månad när vi kan få boa in oss, tända ljus  göra det mysigt omkring oss. Hos mig har en märklig känsla dykt upp. Har svårt för att tända levande ljus. Rädd för att jag ska glömma blåsa ut dem, att huset ska börja brinna. Tänder därför gärna värmeljus som slocknar av sig själva. Tänder ogärna en brasa i öppna spisen.

Tror allt bottnar i att vårt hus-hem i Bysjön brann ner till grunden när jag var 1½ år. En traumatisk upplevelse för hela familjen. Kanske mest för min mor, som efter det blev rädd för eld. Det stöd och hjälp hon fick, var från byborna, nån annan hjälp fanns inte att få. Fick alltid som barn höra : ”Si ette ljusa, blås ut ljusa”, då mest på jularna.

Har för mig fått berättat, att när huset brann, samlade tant Beda (från Lappåsen) ihop alla barn som som kommit till gården. Tog oss med till vedboden och berättade sagor för oss. Har nu på äldre dar förstått, varför jag som barn fann trygghet hos tant Beda på Lappåsen.

Börjar mer och mer att förstå att rädslor,men  även när det gäller positiva saker,  som man upplevt som barn, återkommer när man blir äldre.  Att tända en brasa ute, sitta vid den och njuta, kan jag känna lugn och avslappning inför.  Det händer allt för sällan numera att jag gör så, till sorg för mig, men till glädje för Kjell som ogillar” rök- sot och brända korvar” .

Dagens citat :  Vi kan lösa problem genom att se vad som är vår egen del i dem.

+ 2gr…                                                               vi hörs…