Igår upplevde Kjell och jag en märklig känsla. Kanske ganska vanlig hos andra, men vi har aldrig någonsin ställts inför den förut. Vi tittade på en lägenhet, som vi ev. kommert att hyra. Vi kommer på grund av ålderdom och sjukdom att bli tvingad lämna vårt kära Holafors.I flera år vi nu pratat om detta, b.la. här på bloggen. Det har alltid slutat med , ”det ordnar sig”. Vi har inte velat ta det sista steget.

Men nu är det gjort, bestämt. Nån gång under Maj månad kommer vi att flytta. Vi ger oss iväg innan allt grönskar och blommorna hinner slå ut. Men också innan vi hinner se allt jobb som det samtidigt innebär . Som vi nu inte klarar av.
Vad som har hänt med min kropp vet jag inte. Den 23 denna månad ska jag till Allmottagningen. Kanske blir det en början, ett svar på den frågan. Men jag är tacksam för alla hjälpmedel som finns, och som jag fått. Och för den Mentala träningen , som gör mig lugn och trygg. Tack Knut för vad du förde mig in på.

Nu ska vi leva för dagen, ta vara på alla fina stunder . Först och främst våra födelsedagar. Kjell har sin dag idag. Barn och barnbarn kommer hem för att bjuda på kalas. Jag fyller i morron. Det blir nog våra sista kalas här hemma.
Men så är livet för oss alla, den dagen kommer till slut, och alla åldras vi olika.

Kjells mamma Irene sa alltid på sin ålderdom / ” dä finns bäre en rättvisä i n´ hänn värla, å dä ä att ållihop bli vi gämmal och ållihop måst vi dö en dag. Rik häll fattig” ”
Dagens citat : Allt blir så mycket enklare när vi accepterar att allt inte går att förklara eller ens att förstå.

– 5 gr … vi hörs …