Oj vilket kalas …

Köksfönstret. tidig morron-
Köksfönstret. tidig morron-
Oj vilket kalas det blev i dagarna fyra.Och jag satt tillsammans med Kjell och bara såg på. Det är märkligt vad som händer med kroppen när man blir äldre Det som gick som en dans för bara två tre år sedan,är ett helt företag numera. Jag kan inte tro att jag blivit lat, men någonting gör att man hinner inte riktigt med dom yngre i deras fart. Får väl nu skylla lite på mina ben, men sjutton vad det går undan för dom yngre.
Inte minst för ”barnbarnspojkarna”. I ett huj var bordet dukat. Tårtorna garnerade och kakor upplagda. Och vad trångt det har blivit i huset, men undra på det, vi var 18 vuxna. Barnbarnen är inte små längre. Bara 7årige Jacob. Det hörs som jag klagar, men jag bara konstaterar att livet går vidare, medan vi Kjell och jag tittar på, hela söndagen satt vi, blev uppassade utan att lyfta ett finger.

Vad blev vi bjudna på då ? Jo förutom gott kaffe, goda kakor och jordgubbstårta, En jättegod tacosgratäng med sallad till lunch. Till middag, en kallskuren kalvstek av älg.Kokt mandelpotatis, en jättegod gräddsås, kokta grönsaker. En riktig gammeldags söndags middag. Efterrätt, Kladdkaka garnerad med grädde och skivad chilifrukt´.

Men presenterna då ? Vi hade avböjt presenter. Men ingen lyssnade. En ny kaffebryggare som ger ett gott morronkaffe, var ju inte så dumt. Ej heller Kjells skäggtrimmare. Vackra tulpaner, godis och många ”lukta gott” saker. Telefonsamtal m.m.
Det blev mycket prat,tårar och suckar om vår flytt från Holafors. Alla känner vi att en epok med mycken glädje, kärlek och gemenskap är över. Men även tacksamhet, över att vår stora familj (35personer) fått uppleva den tillsammans.

Dagens citat : För mycket av det goda, är ibland precis lagom.
+6 gr … vi hörs …

4 reaktioner på ”Oj vilket kalas …”

  1. Åh, så mysigt det låter när du skriver om fet-tisdagen. Det måste ju ha varit en upplevelse att få skida ut till kojan och bjuda på mat.
    Bullarna var kanske inte så stora förr. Nu orkar man knappt äta upp en bulle. Det är trevligt att höra om gamla traditioner.
    Jag hoppas på att du är bättre i knäet och att ni båda mår bra, trots allt.
    MÅNGA kramar från
    Vivianne

    1. H ej Vivianne ! Jo nog var bullarna stora. nybakta, utan grädde och fyllning. Vi mår sådär. Det gick fort att det mesta ”tog slut hos oss ” Känns vemodigt att flytta, men ett måste. Det är mycket som ska planeras och göras och Kjell och jag är inte till någon hjälp.
      Hälsa med dig.
      kram

Lämna ett svar till Annagreta Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *