Solförmörkelse som infann sig igår , såg vi inte mycket av. Vi höll oss inomhus, det enda som vi såg och kände var att det mulnade på, blev lite mörkare ute. Känslan  kanske var att det kändes lite kyligare ute efteråt. Annat var det sommaren år 1954.Kjell och jag 19 och 16 år var nyförlovade. Vi bestämde att vi den sommaren skulle tälta på en liten udde i sjön Bysjön. Vi döpte den till Hällan, för där fanns en stenhälla  som mynnade ut i sjön. Där levde vi friluftsliv, badade,  rodde ut på sjön ,fiskade vår middagsmat, som vi lagade över öppen eld. Bara vi två, nån nyfiken älg och räv tittade förbi ibland. Fåglarna spelade, ibland brakade ett åskväder med spöregn löst.

En dag när middagsmaten var slut och vi rodde ut till vårt  ”abborrställe”, Det var soligt och varmt abborren  nappade , kände vi båda en olustkänsla. Himlen blev mörkgrå , solen försvann, fåglarna tystnade, fisken slutade nappa. Allt blev lugnt och en kyla svepte över sjön. Vi beslöt att ro tillbaka. Men plötsligt kom solen fram, fåglarna började sjunga, fisken nappade igen. En storm ven över sjön. Då förstod vi , vi hade varit med om en total solförmörkelse. Utan vetskap om att det skulle ske just den dagen. Isolerade som vi var,  Mobiler fanns ej  då .Ingen radio.

Dagen efter fick vi besök av mina föräldrar min bror m.fl. Solförmörkelsen var ingen märkvärdig händelse som vi pratade om, bara nämnde som en parentes. Men med dagens uppståndelse och upplysning inför gårdagens förmörkelse, så  känns det stort att fått uppleva en sådant  stort naturfenomen.  Till vårt ovetande trots allt.

Dagens citat : Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart. +12 gr …                                                         vi hörs …