Nu startar vi på nytt.
Nu flyttar vi, lämnar ett Holafors i förvandling. En 82 för Kjell , 60 för mig lång era som innehållit allt, av kärlek ,glädje, sorg som ett liv kan bjuda på. Hur den förvandlingen skett, kan ni läsa om i mitt inlägg om Holafors by här på Mommas blogg. Men huset med dess själ lämnar vi kvar. Det har våra fyra barn fått , att ta hand om och vårda och förvalta.
Klart att det finns ett vemod, att vi inte orkade vara kvar livet ut. För Kjell blir det hans första stora resa hemifrån barndomens trygghet. För mig blir det en återkomst till min barndoms början. Där jag gått i skolan, där min mormor , mostrar, morbröder och kusiner fanns.
Nästa gång vi hörs blir från Junsele. Vår nya adress :
Gunillavägen 14 b 88037 Junsele. 0622/20056
Dagens citat : Den bästa garantin för ett långt och lyckligt liv är att vårda nuet.
Lycka till med ert nya boende.
Förstår att det känns tungt, men beundrar er för att ni tar steget. Man måste våga nytt även då man blir äldre. Om ni valt lägenhet med omsorg kommer ni alldeles säkert att trivas, och då det inte blir till stora staden Sollefteå så blir det inte heller en så väldigt stor omställning. Det är förmodligen värst för maken för män verkar i allmänhet svårare att plantera om än kvinnor.
Jag hoppas och tror att ni kommer få en fin tid i Junsele. Och då ni inte sålt er gård utan barnen övertagit den så är det ju inte helt ”byebye”. Ni blir alldeles säkert hämtade för trevliga sommardagar.
Än en gång – Lycka till :D.
Evy (Fängströms släkten)
Tack Evy ! Nu när huset börjar tömmas, känns det tomt och ödsligt. Vi får bygga upp ett mini Holafors i lägenheten. Men hur alla familjemedlemmar ska rymmas, blir en senare fråga.
Kram Annagreta.
Hej Jag tycker också det känns vemodigt och konstigt att det blir tomt i Holafors. Jag har ju inte varit där så mycket som vuxen, men som barn bodde jag ju hos farmor o farfar när mamma var sjuk. Jag har många fina barndomsminnen därifrån, som jag tänkt extra mycket på nu, sen jag hörde ni skulle flytta. Jag träffade Madde förra veckan, hon berättade hur hon kände. Jag sa till henne: Va bra ni har det, ni får flytta åt både mamma o Pappa, oftast får man flytta åt en för den andra är borta, det är ännu mer vemodigt. Jag är helt säker på att kommer att trivas när ni har boat in er, och det bästa ni har ju varandra + barn, barnbarn o barnbarnsbarn. Kram AnnChristin
Tack AnnChristin för att du ”peppa” oss . Jag tror säkert också att det blir bra så småningom, och som du säger vi har ju varandra.
Kram Annagreta