Det här hände för en vecka sedan. Barnbarnet Albin som bor i Sollefteå fyllde elva år den dagen. Vi skulle uppvakta. Kl 7.00 hoppar jag in i duchen. Ute är det minus 25. – Intvålad, med hårinpackning står jag där och vattnet TAR SLUT! Ropar på Kjell som yrvaken kommer rusande. Vi bor i villa med eget vatten. Djupborrat. Jaha det kunde jag vänta mig, vatten he…t har frusit. Med de orden rusar han ner i källaren, kommer lika fort upp. Jag måste ut…. Inte nu, säger jag huttrande. Påklädd försvinner han ut i mörkret och kylan. Vad gör jag. Till saken hör att han har ryggskott. Får på mig kläderna, tar ficklampan och rusar ut. Ute på tomten har vi en tre meter djup ”brunn” som inneh. pump som tar upp vattnet. Dit leder spåren. Brunnslocket är borta, lyser med ficklampan ner i mörkret. Där står Kjell på en stege Jag sitter fast. Jag tar ett djupt andetag. Vad skulle du dit för, du är 76 år, har ryggskott… Hjälp mig.. ropar han. Så småningom kommer han loss, kommer upp. Omskakade går vi in i värmen.På efter middagen fick vi vattnet tillbaka, jag fick duscha färdigt. Men nån Sollefteå resa blev det inte. Innan vi somnar den kvällen frågar jag Kjell igen: Vad skulle du dit ut för? Kolla, är det enda svar jag får innan han vänder sig om och somnar.
Vi hörs…