Ännu ett år har förflutit,och tomtarna är på plats. När man uppnått vår ålder och julen är över så tänker man.Undrar hur nästa jul ser ut? Kommer vi även då att få plocka fram tomtarna, byta gardiner , mm. men nu är det gjort. Kanske tycks det för tidigt,men eftersom fam.som tidigare år ska fira julafton hos oss och vissa dagar är ”grå dagar” och kroppen säger nej, så är det lika bra att börja i tid. Men visst känns det konstigt att  sätta upp julgardiner, adventstakar och stjärnor i fönstren när det är grönt ute. Solen skiner och det är + 10 gr. Mysigt är det i allafall när mörkret faller och ljusen brinner.Än är det mycket ogjort, det är bara att checka av och jobba vidare,

Dagens citat : Även om vi går sakta kommer vi fram till slut.

+ 3,4 gr …                                                   vi hörs …

Idag firas Farsdag. Det är väl skoj att far har en alldeles egen dag. Visst ska Far firas likväl som mor,men har det inte blivit mera bara ett måste. Eller är det för att vi blivit gamla, firarvarje dag med tacksamhet över att få en ny dag. Visst jag har bakat tårta, lagat god middag, väntar hem våra barn, som gör samma sak. Alltså har bakat tårta ,väntar sina barn. Undra om det inte blir en stressig dag för far  i dagens karusell av fäder, bonuspappor mor och farföräldrar.  Skönt att som äldre få ta det lugnt, sitta på sidan om och minnas. Minnas tiden när barnen var små, allt tissel och tassel inför uppvaktningen med kaffebricka tårta och egenritade farsdagskort, små egentillverkade presenter. Låtsas sovande lysnnande till deras röster. Den presenten tror jag ”vår Far” önskar sig idag.

Dagens citat : Alla dagar är betydelsefulla

– 3,5 gr …                          vi hörs …

Fick besök i gårafton av yngsta dottern och hennes fyraårige son.  Alltid ett kärvänligt besök. Skulle som vanligt hjälpa till med fyraåringens avklädning av ytterkläder, skor mm.  Nej momma jag kan själv, är fyra år nu. Ja just det han fyllde i förra veckan. Det blev sent, moster Madde kom med försenade presenter. Dimma ute ,så övernattning var det enda tänkbara. Dottern åkte hem tidigt morronen efter för att jobba, Jacob stannade kvar. Hemresan skulle vi ordna. Kl 7 ropar han, nu är jag vaken, vad ska vi leka ?  Jag vill spela på datorn, titta på Bollibompa ,osså vill jag se filmen jag fick av moster Madde. Kom nu så kan vi leka i tältet. Men vi är för stora vi ryms inte försöker jag, jodå ni kan krypa ihop. Först ska vi äta frukost föreslår jag. Ja men sedan ska vi gå ut och spela tennis, det kan jag momma. Mmmm… Fem intensiva timmar och vi är förbrukade. Tänk om vi hade bara enhundradel av en fyraårings energi. Men vi älskar dig. Sitter nu framför TEVE efter att ha återbördat honom till fam. i en dimmig hemresa, med hans ord, ”Det gick ju fort och bra det här” ringande i våra öron.

Dagens ord: Att vara lekfull och seriös på samma gång är fullt möjligt och det är det ideala mentala tillståndet.

– 3,3 gr …                           vi hörs …

Lundins affär Holafors

Åren går och som jag tidigare skrivit så tunnas det ut i vår by. Men på 40-talet när allting blomstrade, det  fanns familjer i varenda gård ochPer – Albins torp växte upp som svampar ur jorden, då vågade Bertil och Evy Lundin satsa på en ny affär i byn. Så kom 50-talet anläggartiden, forsarna skulle byggas ut ,ge elenergi till innevånarna i landet. Kunderna strömmade till. Men annläggningstiden tog slut, människorna flyttade kunderna blev få,vi blev bilburna kunde åka och handla i tätorterna. Det bar sig inte längre med att driva affär. Livet varar inte evigt, Evy och Bertil finns inte längre, men huset står kvar och minner om en svunnen tid.                                             

I min bok  ”Ett nytt liv” har jag skrivit om den tiden.

Dagens citat : Sanningen och våra egna åsikter kan ofta gå isär.

+ 5,9 gr…                                                vi hörs …

Allhelgonahelgen har vi fått för att samla oss minnas. Alla har vi någon kär anhörig, en vän som vi saknar.Att tända ett ljus, minnas kanske vi gör varje dag. Men vi lever i en stressig värld och då kan det kännas bra att få bli påmind om att livet är inte evigt. Jag ger Er en dikt av min favoritpoet från Holafors – Eskil Mohlén. Aktuell även idag…

Vem betalar.

Vem betalar lama, lytta deras tid och övertid?

Till vad pris skall striden nytta som ej ger annat än strid?

Varför? Varför? fram och åter, får man fråga gång på gång.

Inget hör hur hjärtat gråter, under smärtans arbetstvång.

Vem betalar, vem betalar mångens lidande en gång?

Ropen stiger uppåt – dalar åter ner mot jordens prång.

Tro mig alla sjuka vänner: All vår mödans lönsamhet

är den trovisshet vi känner, trots vårt tvivlets ovisshet.

 Bed om ett – du får ett annat. Lyckan springer där du står.

Alltid, alltid något annat – ” Männskan spår men Herren rår”

Uti ödets bok står skrivet, såväl tid som tidsfördriv…

För din trofasthet i livet,kanske får du evigt liv.

Till er friska vill jag säga uti all min ynkedom:

Hälsans gåva är att äga mer än makt och rikedom.

Kan du själv förtjäna brödet under alla livets dar,

fall på knä och tacka Ödet, menan du ett öde har.

…………………………………………………………………….

+ 6,9 gr … spöregn                                    vi hörs…