Allhelgonahelgen har vi fått för att samla oss minnas. Alla har vi någon kär anhörig, en vän som vi saknar.Att tända ett ljus, minnas kanske vi gör varje dag. Men vi lever i en stressig värld och då kan det kännas bra att få bli påmind om att livet är inte evigt. Jag ger Er en dikt av min favoritpoet från Holafors – Eskil Mohlén. Aktuell även idag…

Vem betalar.

Vem betalar lama, lytta deras tid och övertid?

Till vad pris skall striden nytta som ej ger annat än strid?

Varför? Varför? fram och åter, får man fråga gång på gång.

Inget hör hur hjärtat gråter, under smärtans arbetstvång.

 

Vem betalar, vem betalar mångens lidande en gång?

Ropen stiger uppåt – dalar åter ner mot jordens prång.

Tro mig alla sjuka vänner: All vår mödans lönsamhet

är den trovisshet vi känner, trots vårt tvivlets ovisshet.

 

 Bed om ett – du får ett annat. Lyckan springer där du står.

Alltid, alltid något annat – ” Männskan spår men Herren rår”

Uti ödets bok står skrivet, såväl tid som tidsfördriv…

För din trofasthet i livet,kanske får du evigt liv.

 

Till er friska vill jag säga uti all min ynkedom:

Hälsans gåva är att äga mer än makt och rikedom.

Kan du själv förtjäna brödet under alla livets dar,

fall på knä och tacka Ödet, menan du ett öde har.

…………………………………………………………………….

+ 6,9 gr … spöregn                                    vi hörs…