Den här veckan har vi haft besök av   några barnbarn o barnbarnsbarn. Det är alltid roligt när de ringer och undrar” hade tänkt komma och hälsa på er” Går det bra det ? Självklart att det går bra, det är det käraste besök vi kan få. Så i veckan har vi haft besök avsex av våra elva barnbarn.Evelina och hennes kille Per, Josefine och Amanda. Peter. Anton,  Linda  och hennes två barn Gusten och SiggeFabian. Josefine och Per o Evelina har köpt bil, självklart vill de visa farfars. Peter kommer in varje måndagmorron på väg till jobbet för att få en kopp kaffe. Han samåker och lämnar bilen hos oss, så varje torsdag få vi besök igen. Anton kom bara för att se hur vi har det. Linda är hemma från Järna med sina två småpojkar. Klart att momma och morfar får ett besök.  Vi pratar,skrattar ,fikar, äter middag ibland. och pratar igen om gamla tider, tittar på vidofilm med många komihåg och skratt. Tiden bara rusar iväg, snart är dom på väg hem, men med löfte om att vi kommer snart tillbaka.

Dagens citat : Ibland behöver vi vara lite tokiga för att kunna utvecklas.

– 0,8 gr…                vi hörs …

Vi fick en fin dag igår, med mycket eftertanke. Kjells bror är nu förenad med sin maka i gravens ro. När man kommit upp i vår ålder går tanken ofrivilligt till att  jorderesan snart är slut. När jag  nämner det får jag ofta till svar:     Ni ser så unga och pigga ut , ni lever nog länge till. Mmnn…. Säger som Kjells mamma sa när vi sa samma sak till henne . Hon sa  ” En ung kan dö men en gammal måste”

Nu till något annat. Jag har en ny länk / Gustaf Lodesjö under LÄNKAR. Han skriver om sin favorithockey klubb Malmö Redhawks, mycket läsvärd blogg.Ska sedan även ge er en fin berättelse jag fick av honom när jag fyllde 70 år.  Ni kan även gå in och läsa två bloggar till som våra barnbarns flickor Evelina och Amanda skriver på.

evelinahaggkvist bloggplatsen.se

problematisk bloggplatsen.se.

Dagens citat : Platsen att vara lycklig är här, tiden att vara lycklig är nu. sättet att vara lycklig på är att göra andra lyckliga.

+11 gr  …                                                 vi hörs …

Förlåt alla följare. intresserade av min blogg som hört av sig undrat. Jag är tillbaka igen. Ibland händer det saker som gör att det är svårt att komma igång, skriva . Idag följer vi Kjells bror Singvall till den sista vilan. Att jag är nostalgisk  har jag sagt tidigare. När sånt här händer är det lätt att tankarna går tillbaka på alla år vi haft tillsammans, allt som har hänt under  de 60 år jag har haft glädjen att få lära känna Singvall.Lägger in ett kort från 1950-talet ,anläggningstiden i Lasele.                 Kom i håg :

Dagen i dag

Dagen idag  är en märklig dag, den är din.

Dagen i går föll ur dina händer.

Den kan Du inte få något annat innehåll än Du redan gett den

Dagen i morgon har Du inte fått löfte om än,men dagen idag har du, det är det enda Du kan vara säker på.

Den kan Du fylla med vad Du vill, använd dig av det.

Idag kan Du glädja en människa, i dag kan Du hjälpa en annan.

I dag kan Du leva så, att kanske någon annan i kväll kan tacka dig för att Du finns till.

Dagen idag är en betydelsefull dag.

DEN ÄR DIN.

………………………………………………………..

+17 gr..                                                        vi hörs…

VART BLEV VI AV ?

 alla vi ”skolhemsonga” som på 40-talet blev tvingade att bo  på ett nyuppfört skolhem i Krånge Junsele kommun ? Varför skulle vi bo där?  Jo barnantalet sjönk och  de flesta byarna hade inte farbar bilväg. Då kom någon klok person på att vi bygger ett skolhem, där barnen får bo  och gå i skola i centralbyn. Sådana skolhem fanns det  i andra delar av landet,kanske mest i norra delen. Många av oss barn hade inte varit så långt som till Krånge. Jag hade varit där, för där bodde Mormor och mina mostrar morbröder och kusiner. Men det var inte lätt att bryta med hemmet och dess trygghet,med byborna. Men vi var många i samma situation. Som mest 40 barn. Personalen var fyra stycken. Det skulle inte ha gått idag. Vi var helinackorderade, fick endast åka hem över lov , som jul, påsk och sommarlov och en del mindre lov. Det var två mil till Bysjö min hemby. Ung. lika långt hade övriga barn. Har en fråga. Varför har detta skolhems existens fallit i glömska?  Jag har skrivit en bok ”Skolhemsongen”, många har läst den, men få känner till Skolhemmet och oss barn. Boken finns att köpa från Hasselroths Text och Bild om någon blir intresserad. Om någon av er barn, finns i livet, känner igen er, hör av er…

Dagens citat : Det goda segrar alltid till sist.

+ 15 gr …                                    vi hörs…

Jag har sagt det förr och jag säger det nu. Man blir lätt nostalgisk  när åren går och det glesnar i leden. Som nu när vi sörjer  Kjells bror. Vi tänker tillbaka på alla år som gått. Alla år vi fick tillsammans med föräldrar, syskon. Vart tog dom vägen. Kjell och jag är dom sista nu. Hur ska vi förvalta den tiden. Visst, vi ska leva i nuet, ta var dag som en gåva. Men behöver bara se oss omkring, så dyker minnen om det förgångna opp, som t.ex. väggen.  Väggen med saker, ”Dragkistan” som jag ävde av Kjells mamma som hon ärvde av sin mamma Märta Sundvall. Mormor Märta berättade för mig att när hon som 18 åring tjänade som piga hos prosten Frisendal i Näsåker, beställde hon dragkistan hos en snickare i Lidgatu.Hon fick spara en hel årslön för att kunna betala den,året var 1898. En klocka hänger också på väggen, Kjell ärvde den av Lisa Fjäll 1954. En spinnrock med en ” prydnad” som Kjells morfar August Sundvall snickrade med en morakniv under en lång vinter i timmerskogen, som fästmö gåva till Kjells mormor Märta. Lingarns hävor som  Farmor Irene sått ,häcklat ,spunnit, tillsammans med Stina Mohlen nån gång på 40 – talet. Fårullsax.trissor till en gammal vävstol. Rana som jag vävt ,skolästar från förr mm. Vem sätter värde på sånt idag?  Men till alla unga som tycker att sånt är skräp, säger jag som min mor brukade säga .      ”Ni skö fo si hur gött det ä å bli gämmal när ni sjålv ä där”

Dagens citat : Njut av livet det går inte i repris.

+ 12 gr…                                                   vi hörs …