Idag firar vi vår 55.e bröllopsdag.  55år är en lång tid, mycket har hänt under den tiden. Glädje – sorger – sjukdom.  Familjen har förändrats – utvecklats- vänner har kommit och gått . Vår kärlek har varit och är  vår rikedom. Av oss två och våra fyra barn, är vi nu tillsammans 31 st i vår familj. Alla skulle vi ha träffats här hemma idag till sommarfest. Men omständigheterna gör att Kjell måste få lugn och ro ännu ett tag. Inom oss är vi ändå alltid tillsammans…

Kärlekens musik    (av Bo setterlind)

Det var en solig dag,en dag så ung 

och på en enslig väg.

Det var en junidag, vid vägen

stod en himmelsblå förgätmigej.

Det var en sommardag –

Det var en tidlös dag,

den kommer ej igen

men bortom rum och tid

den lyser än.

………………………………………..

bara 5gr+          vi hörs………..

Har nu hämtat hem ”Raringen”. Nyputsad och fin. Raringen undrar ni kanske, vem det är? Jo det är våran bil. Namnet ”Raringen” har vänner och bekanta döpt den till, eftersom reg.numret är RAR 051. Kan verkligen rekomndera Grundström och Thors  bilrekondfirma i Junsele. Går inte att se skillnaden på ”raringen” från det vi hämtade hem den som Bingolottovinst för 10 år sedan och nu efter 17000 körda mil. Ett mycket välgjort arbete. Så idag ska vi ut och glänsa i Sollefteå, Kjell ska äntligen få prova ut nya glasögon, efter sin ögonoperation. Det kom ju en del hjärtbesvär däremellan. Har tidigare skrivit om väntan. När man blir äldre är det en evig väntan. På vad?  Vi som är äldre vet, ni som är yngre kommer att få veta.

23gr+   vi hörs…….

Tänk ändå så mycket man hinner på en dag. Gick upp tidigt, åt en tidig frukost. Kjell behöver ta sin medicin 9 tabl/ morron, innan vi åkte till Junsele. Hade tid kl 8. oo för tvätt och vaxning av bilen. Present från barnen. Lånade Tomas bil, den behövde tankas. Tyvärr all bensin SLUT!! på Ok. Fick åka till Näsåker och tanka. Där fanns det goda härliga jordgubbar odlade i närområdet Åsmon. Hemma igen. Bestämde oss för att åka till Ramsele för några Apoteksärenden innan Laselebron stänger 2-8. Hemma igen, lunch med jordgubbar och kall mjölk. Dags att ringa några viktiga telefonsamtal. Kaffepaus. Kjell fyller bensin på gräsklipparna, klippning av gräs igen innan helgen. Jag rensar nåra rabatter. Nu gassar solen, dags att sätta oss ner i skuggan. Jag läser en bok av DALAI LAMA  ”Att visa medkänsla i vardagslivet.”  En självklar sak tycker man men inte för alla. Jag känner medkänsla för Holafors ryttarförening som fått sin väg avstängd. Det hade väl kunnat finnas lite medkänsla. Men alla är vi olika, även när det gäller etik och moral. Sedan dags för en lätt middag med sill, ägg, potatis och allt som hör till. I morgon får vi hämta vår uppsnyggade bil.

25 gr. + ..                           vi hörs……….

Gustaf 8 år och kompisen Kevin

Vårt barnbarn Gustaf Lodesjö fyller 18. Det ska vi fira med hela släkten. Gustaf bor i Junsele, och där brukar vi träffas som alltid under alla år. Åren har blivit flera och även släkten. Presenterna har blivit annorlunda, men Gustaf är samma goa, snälla kille som han alltid varit  och är. När han var mindre älskade han att uppträda som olika playbackartister.

Vi önskar dig nu all lycka, och hoppas din framtid blir ljus. Vi ses i morgon, momma har som vanligt bakat smörgåstårta.

20 gr +         vi hörs………

Sitter ute och äter min frukost, redan 25 gr varmt. Lyssnar till alla ljud, fågelkvitter, vindens sus, vattenbrus från fontänerna. Våra tre vindspel bildar en vacker konsert. Njuter, men saknar röster från förr. Barn skratt, lek och stoj, hundskall. Kor som råmar, nån tupp som gal mm. Allt är märkligt tyst, utom på riks 90 där bilarna drar fram i en jämn ström. Det märks att det är semester. Om jag blundar och lyssnar så hörs det mer som en brusande älv än en riksväg. Vi vågar oss inte ut på den vägen med cykel mer. Ej heller promenera under semestertiden. Det känns som om den inte är till för gående. Inte för oss äldre i allafall. Annat var det nog förr, när  cyklarna användes för transport av både gods och folk, innan asfaltvägarnas och bilarnas tid. Minns själv hur det var, jobbigt men ändå lättsammare än att gå, då fanns inga cyklar med växel, det var till att gå i uppförsbackarna.

vi hörs………