Sitter ute och äter min frukost, redan 25 gr varmt. Lyssnar till alla ljud, fågelkvitter, vindens sus, vattenbrus från fontänerna. Våra tre vindspel bildar en vacker konsert. Njuter, men saknar röster från förr. Barn skratt, lek och stoj, hundskall. Kor som råmar, nån tupp som gal mm. Allt är märkligt tyst, utom på riks 90 där bilarna drar fram i en jämn ström. Det märks att det är semester. Om jag blundar och lyssnar så hörs det mer som en brusande älv än en riksväg. Vi vågar oss inte ut på den vägen med cykel mer. Ej heller promenera under semestertiden. Det känns som om den inte är till för gående. Inte för oss äldre i allafall. Annat var det nog förr, när  cyklarna användes för transport av både gods och folk, innan asfaltvägarnas och bilarnas tid. Minns själv hur det var, jobbigt men ändå lättsammare än att gå, då fanns inga cyklar med växel, det var till att gå i uppförsbackarna.

vi hörs………