Jag vill gärna påstå att vi bor i paradiset. Och det bästa av allt ,vi har skapat det själv.Just därför känns det hårt att vi kanske måste lämna det. Att det kanske är sista sommaren vi orkar vara kvar här. Men vi kommer att njuta av varje dag, både av regn och solsken. Klart att vi måste åka härifrån för att uträtta ärenden.osv. Men vi är fort hemma igen. Att livet hänger på en skör tråd har både Kjell och jag  fått uppleva många gånger. Men som Kjells farmor Irene sa på ålderns höst. …..”En ung kan dö, men en gammal måste”…..   Vaknar varje morgon till en lustfylld glädje, Hoppas den glädjen får finnas kvar länge än.

NÅGON ( ur min diktbok känslor)

Jag har suttit vid randen av tidlöshetens stilla vatten

Jag har suttit vid yttersta kanten av evighetens branta djup

Men någon,någon, tog mig varligt i handen

Förde mig åter tillbaka. tillbaka till

förgänglighetens fasta mark

25gr +                        vi hörs……..