ingen återvändå, bara att gilla läget.   Dess så fortare man går in i det, ju lättare känns det. jag pratar om vintern som nalkas. Men vi ska inte klaga, här på Dallas har vi det varmt och bekvämt. Inte behöver vi ut och skrapa bilrutorna heller i vinter. Klart dagarna blir nog långa , men att få njuta av ålderdomens ro och stillhet är en gåva, inte alla förunnat. Men det finns det här.

Och vill vi, så finns det aktiviteter för oss . Varje månad kommer det upp en lista, bara att välja. Böcker finns att låna i ett litet ”bibliotek ”

Veckan som gått har annars varit lite ruschig. Vi har haft många besök, och det är roligt, speciellt dom små barnbarnsbarnen kan konsten att liva upp gamlingarna. Men då känner jag också att krafterna är inte som förut. Ryggvärken tar mycken energi. Likadant är det för Kjell,  han tycker om att läsa, men synen minskar allt eftersom. Vi står båda på” remissväntan ” till Ögon, ortoped ock kirurg. Sex månaders väntetid, tre till läkare för bedömning och remiss, plus tre månaders väntan till respektive behandling. Nog verkar det som att Sollefteå sjukhus har fullt upp att göra.

Dagens citat :  Öva idag på att bli bättre på att ta hand om dig själv.

+ 6 gr …                                        vi hörs …

Jag var på Gudstjänst i onsdags. Gunillagårdens samlingssal. Har ända sedan vi flyttade hit tänkt gå, men det   har inte blivit av. Nu skulle Gossarna , ett gäng still going strong Junseleherrar Assar – Örjan och Sven uppträda, så jag blev nyfiken  att få lyssna till dem.  Kyrkoherde Gunilla Fluor predikade. Kantor Jenny-Anne G radin.  Gunillagårdens  allt i allo Ingegärd ,mötte mig med en varm välkomstkram. Vi var inte så många, men lugn och frid spred sig över den lilla hörnan som var iordningställd för andaktstunden. Förståeligt var att predikan berörde flyktingkatastrofen. Tanken föll mig att  även jag är en flykting, en kort resa,  från Holafors till Junsele. Fast jag har inte lämnat allt. Jag har det mesta med mig.  Jag har kommit till värme och gemenskap, vilket jag fick känna när Ingegärd innan vi skildes åt,valde att ge mig den vackra blombuketten ,som för dagen prydde det lilla altaret , i välkomstpresent,

En liten gest med värme som jag önskar att alla millioner flyktingar skulle kunna  få uppleva just nu.

LYCKA I MICROMÅTT:

Att lycka kan mätas i micromått, är nått jag nu förstått.                             En solstråle på min fönsterkarm, att få somna på min älskades arm. Ett vänligt ord en dyster dag,  Ett litet barrns : Jag älskar dig, sa jag.    En hel strumpa, när man bråttom har, En avskedskyss av en nyrakad karl.

Vid hemkomsten mötas av dukat bord, pizza, blommor , tända ljus. Städat fint i hela vårt hus, få krypa ner i ett bad med skum, kaffekask, äggtoddy med punsch, det gör mig stum.                                                               Tänk att få möta lycka i micromått, förstå vara tacksam det har jag fått.   Fast jag önskat mig pengar, rikedom och slott.

Njut av det lilla o må bra, lyckan finns hos dig varje dag. Jaga inte lyckan den stora blott. Jag vet , för den lycka jag fått, den finns i micromått.

Annagreta –   95

+ 14 gr …                                                                      vi hörs …

SAM_1360.JPGSAM_1359.JPGTvå resultat .  Fixade inloggningen , kamera , bilder , mommasblogg.

Att efterett långt uppehåll baka mommas kubb, till Kjells  m.fleras glädje.    Samt att installera E-mail.

Jag vill  – jag kan . jag vågar.                                                   Vi hörs …

Varför tjuras du på med Windows 8,installera 10 an, ska du se så mycke bättre  den är, övertalade sonen mig. Och som i ordspråket / ” Tok gör som tok säg”. Så nu sitter jag här och bråkar, grinar, skrattar. Ingenting är som förut, bara en enda röra.  Men skam den som ger sig. Är alldeles för stolt för att erkänna att jag inte klarar av det.

Har i alla fall hittat inloggningen till Mommasblogg . Det är mycket surr om den röda månen nu.  Skulle kolla i morse kl. fyra, men då var den helt svart. Kl fem var den normal, ingen tillstymmelse till röd färg. Men i går morse kl fem, var den både stor och röd. Mycket konstigt. Försökte ta en bild med min lilla instamatic kamera. Äger ingen annan kamera , men jag tror på vad jag sett. Det blir inga bilder idag. Hittar inte installeringen för bilder från kameran till datorn.  Tror jag ska baka mammas kubb för att skingra tankarna lite. Bjuder på receptet fritt nedskrivet efter hennes  beskrivning .

Mor Adas kubb.

Ta fram bänk skärbräa. Lägg på fem dl. mjöl. 1 dl strösocker.2 tsk hjortronsalt, ½ tsk bittermandelolja. 1 ägg.1 dl mjölk 1 hg kallt smör i bitar.    kläm i hop alltihop. baka ut en rulle. skär sedan skivor, som doppas i pärlsocker. Lägges på plåt och gräddas i 200 gr.

Dagens citat :     Vi kan lösa problem genom att se vad som är vår egen del i dem.

+11 gr …                                                                                vi hörs …

Nu är det livat i vår lilla kula. Inte trodde jag, att jag som snart 80 åring, skulle bli så uppvaktad .Det visslas eftermig hela dagarna. Skämt åsido, Vi har  fått ärva  mobiltelefoner , i-foner ,surfplattor av barnen. Alla är igång. När jag skulle välja signaler, så valde jag Vishle med motiveringen ,att ingen visslar efter mig numera. Inte ens Kjell.  Så nu springer jag som en skållad råtta för att hitta rätt telefon. Vi har också den fasta telefonen kvar, som ringer emellanåt , plus att datorn plingar ut sina mail och meddelanden. Särskilt roligt är det bland folk, när alla vänder sig om och undrar, vem visslar.

Har även lagt in medicin tider  från kl 6.00 till 20 .oo under dagen, som också visslar.

På balkongen har vi en tjuvaktig Skata , som upptäckt att jag ställt ut grönsaker, frukt, mm. Ingen mat för en skata , men hon bökar om och river ner. Så emellanåt får jag springa och jaga bort henne också.  Så ni förstår jag har fullt upp .Annars njuter jag av alla fina höstfärger utanför fönstren., men saknar skogen , lugnet, doften och alla färger därhemma i Holafors.

Dagens citat : För mycket av det goda är ibland precis lagom.

+ 11 gr … vi hörs …