Jag var på Gudstjänst i onsdags. Gunillagårdens samlingssal. Har ända sedan vi flyttade hit tänkt gå, men det   har inte blivit av. Nu skulle Gossarna , ett gäng still going strong Junseleherrar Assar – Örjan och Sven uppträda, så jag blev nyfiken  att få lyssna till dem.  Kyrkoherde Gunilla Fluor predikade. Kantor Jenny-Anne G radin.  Gunillagårdens  allt i allo Ingegärd ,mötte mig med en varm välkomstkram. Vi var inte så många, men lugn och frid spred sig över den lilla hörnan som var iordningställd för andaktstunden. Förståeligt var att predikan berörde flyktingkatastrofen. Tanken föll mig att  även jag är en flykting, en kort resa,  från Holafors till Junsele. Fast jag har inte lämnat allt. Jag har det mesta med mig.  Jag har kommit till värme och gemenskap, vilket jag fick känna när Ingegärd innan vi skildes åt,valde att ge mig den vackra blombuketten ,som för dagen prydde det lilla altaret , i välkomstpresent,

En liten gest med värme som jag önskar att alla millioner flyktingar skulle kunna  få uppleva just nu.

LYCKA I MICROMÅTT:

Att lycka kan mätas i micromått, är nått jag nu förstått.                             En solstråle på min fönsterkarm, att få somna på min älskades arm. Ett vänligt ord en dyster dag,  Ett litet barrns : Jag älskar dig, sa jag.    En hel strumpa, när man bråttom har, En avskedskyss av en nyrakad karl.

Vid hemkomsten mötas av dukat bord, pizza, blommor , tända ljus. Städat fint i hela vårt hus, få krypa ner i ett bad med skum, kaffekask, äggtoddy med punsch, det gör mig stum.                                                               Tänk att få möta lycka i micromått, förstå vara tacksam det har jag fått.   Fast jag önskat mig pengar, rikedom och slott.

Njut av det lilla o må bra, lyckan finns hos dig varje dag. Jaga inte lyckan den stora blott. Jag vet , för den lycka jag fått, den finns i micromått.

Annagreta –   95

+ 14 gr …                                                                      vi hörs …