När man kommer upp i min ålder, har jag förstått att det är det mycket väntan. Vad väntar jag på? Om man som jag är vaken tidigt på morronen väntar jag på att tidningen ska komma. Man väntar som jag tidigare berättat att postbilen ska komma. Man väntar på att någon ska ringa. Är det kallt väntar man på att kylan ska ge med sig. Snöar det väntar man på att det ska sluta, sen väntar man att få skotta. Sen väntar man på att få se sitt favorit program på Tv. Sen väntar man på att få gå och lägga sig för att få stiga upp och vänta på tidningen. Tycker ni att det hörs tråkigt. Jag har lärt mig att leva i nuet, ta dagen som den kommer, snart är det vår, då spritter det även i en gammal gumma, saven rinner till. Man blir glad för det lilla, en blomma en fågel som kvittrar, små rännilrar över gården. Gläds över att mina knän fungerar någorlunda och att även om det går sakta att  ta sig fram så blir jag väntad på. Min fibromyalgi som jag plågats av i så många år, hindrat mig finns ej mer. För några månader stod jag på  Stockholms central i en kö och ”väntade”. Hade köpt Stockholms sovenirer på beställning till två barnbarn. Står vid soveniershopen. Fram för mig står en ung kille. Söker förtvivlat efter svenska mynt i sina fickor. Kön bakom växer. Jag frågar expediten. Hur mycket fattas det? Två och femtio. Plockar upp pengar lägger på hans ”hög” säger Please take it! Han vänder sig om, ler med hela ansiktet och ger mig en stor varm kram säger: ”Merci madame” kysser mig  på kinden och försvinner snabbt till vad jag förstår ett väntande tåg. Kyssen bränner på kinden när jag själv skyndar till min väntande buss. Tänk vad två kronor och femtio öre kan göra mig och en främmande  människa glad och tacksam. Mitt motto är: Gör en människa glad varje dag, och du får lika mycket tillbaka.

Vad väntar jag på nu? Jo min scanner så jag får visa alla fina bilder jag har.

40 cm snö på 2 dar -5 gr.   vi hörs…

I Holafors händer det inte så mycket numera. Speciellt inte hos oss. Dagens höjdpunkt är när postbilen kommer med posten. Efter det börjar dagen. Ändå får  vi aldrig eller sällan någon rolig post som vykort eller handskrivna brev. Det är mest räkningar och reklam. Men säger som byfånen som blev lurad tro att det stod en ko utanför fönstret. ”Man vet aldrig det kan stå en ko där”, eller det kan vara rolig post där nån dag. Har äntligen fått mina bruna bönor idag och semlor, så fettisdagen är firad. Förr ”åkte vi fettisdag” spark eller skidor. Jag kan skryta med att jag åkte spark till postlådan= 60 meter fram och åter i dag.  Alltid något i dessa OS tider.

Kl 5.00 i morse -35gr.    vi hörs…..

 – 27 gr. I morse sved det gott om ”häkakulern” =fotknölarna när jag klockan halv fem travade ner till postlådan för att hämta tidningarna. Min skräck är att ramla ute i kylan, kanske bryta benen bli kvar där. Har skämt bort Kjell med att få kaffe och tidning på säng  omkr. kl 6.00, så före det saknar han mig inte. I går uppvaktade vi Evelina på 20-årsdagen. Man blir lycklig när man ser att det går bra för barnbarnen. Vilket kalas, hon hade bakat goda bullar, smarriga bakverk, dukat fint. Klart att hennes Per hade nog ett finger med. Och tänk att så många kan rymmas i en liten trea. Smörgåstårtan vi kom med hade behövts vara dubbelt så stor.

Nu kl.15.00 sol -18 gr.       vi hörs…

Den fjärde att uppvakta denna månad är Evelina, vår sondotter, på hennes 20-årsdag. Jag har som tradition att uppvakta med en maträtt, kaksort, bullar, allt efter önskemål. Till Evelina blev det vår speciala smörgåstårta som vid det här laget har blivit ett ansenligt antal. Men nu är den gjord för att levereras i morgon tillsammans med paket. Vi har också en annan tradition, Kjell och jag ringer upp tidigt på morron och sjunger ”Ja må du leva”. Skulle vi glömma det blir det katastrof. Enl. fam. är det höjdpunkten på dagen.

Vilket katastrofväder vi har, inget promenadväder för kärlkrampsjuka. Vi stannar inne och äter gott, njuter och går upp i vikt. Men vad då, vi har kommit till slutet av levnadstråden, ska man inte njuta då? Idag ska vi äta ”pärsluring med fläsk”. Gott!  Titta på idrott på TV. Glädjas med Anna som fick medalj och hoppas att det går bra för Järbyn och för Anja i nästa tävling. Till Helena du får min dikt. Du är bäst!

Livets stormvåg.

At kastas ut i livets stormvåg är ej lätt. Man prövas hårt på alla sätt.

När man i oförstånd tror alla om gott, plötsligt står där ensam med allt det goda man fått.

Helt naken, avklädd står man där. Undrar? Vart resan nu bär. En klapp på axeln, ryck upp dig är det svar man får.

Vad hjälper det, när idag inte är som igår.

ur: Känslor-från skurhink till insikt.

kallblåst -18gr    vi hörs…