Städdags

Slutstädat.
Slutstädat.

Att städa är en konst. Som ung fick jag lära mig städa när jag arbetade på skolhemmet i Junsele. En erfarenhet jag som 18årig maka och mor tog med mig till Holafors. Har även arbetat som ”skurkärring” på Lasele kraftverk . Blev sedan vid mogen ålder föreläsare i Mental träning. Kjell tog över städningen hemma. Nu som äldre hjälps vi åt när det är dags för städning, ett nödvändigt ont. Eller som en vännina sa till mig ang. städning. ”Ha du sett va man gena när man bli gämmal”.

Så är det. Man är stel. Kroppen vill inte riktigt vara med och ont gör det. Men vi kämpar på, skönt är det när vi är färdiga och får sätta oss ner och njuta av en kopp kaffe och  en god kaka med orden:Vi fixade det, den här gången också.
Inbjuden föreläsare.
Som inbjuden föreläsare idag
skurkärringen från Norrland
Det är jag
Står framför er alla, stolt och rak
Pratar mig varm om min och er sak
Skurkärringen har fått takt och ton
Att skura golv är ej längre min ambition.
Nej att stå här och möta allas er blick
Det ger mig en härlig styrka och KICK!
                              Annagreta -1997                          vi hörs……….

Jacob

Jacob 2år
Jacob 2år

I går var det dagishämtning. I 30 år har vi nu haft glädjen att få hämta något av våra 11 barnbarn, på skola eller dagis. Fått uppleva deras glädje, när de upptäcker att det är Morfars eller Farfars  som står där. Igår var det Jacob som stod på tur. Han bor i Sollefteå så vi passade på att handla i storstan. Var lite opatriotiska. Besökte nyöppnade LIDL, ingen ”höjdare”. Storkonsum som barnen säger,  gav storstadskänsla. Bodéns blommor är det en fröjd att besöka, nu full av blommande penseer. Jysk, Apoteket, Kapp Ahl, Bokhandeln, Life, Skattkistan, Systemet, Ica, listan var lång. Men vi hann med det mesta innan vi trötta och kaffetörstiga  åkte för att hämta Jacob. Glädjen att mötas var ömsesidig. Den glädjen och sedan hans goa kramar går inte att köpas på stan…….

plusgrader 0,3           vi hörs….

Helgdagsfin

Hjalmar och Alma. Irene och Hilding Häggkvist
Hjalmar och Alma. Irene och Hilding Häggkvist

Hittade ett kort i en gammal bok för ett tag sedan. Bakpå kortet stod det Hilding och Irene Häggkvist och Hjalmar och Alma Häggkvist. Det är alltså Kjells föräldrar, och farbror och faster. Mina svärföräldrar, barnens farfars, som vi bott tillsammans med i 40 år. Men så vaknade mystiken. Vilket år kan kortet vara ifrån? Kanske tidigt 40-tal. Varför är dom så finklädda? Herrarna i kostym och hatt. Farfar i vit skjorta, väst med fickur,  näsduk i kavajfickan. Farmor som klippt ur en modetidning. Nästan en ”Chanelldräkt”, vit blus och slips, klockhatt, en liten kuvertväska. Alma i vitklänning, liten mörk jacka och vit basker, liten handväska. Hjalmar lika parant som farfar. Var har dom varit? Eller vart ska dom? Varför står dom så uppklädda på en skogsväg?  Frågorna får inget svar, båda är borta för längesedan. Synd att jag inte hittade kortet medan dom levde, fått svar på mina frågor.  Nu läggs kortet till det förflutna, obesvarade…….

-3,9gr   Vi hörs…..

Vårmorgon

Vilken härlig vårmorron jag fick idag när jag kl 4.30 hämtade TÅ i postlådan. 5 plusgrader, ett lätt regn, och alla dessa vårdofter blandat med hästskit. Att hästskit kan dofta så gott när den blandas med  övriga dofter? Sedan alla vårfåglars kvittrande, hackspettens energiska trummande. Men det som gladde mig mest var Trastens återkomst. Den satt i alla träd och buskar, skrattande sin retsamma vårsång. Jag stannade upp stod länge och njöt, lyssnade, kände stillheten- evigheten.  Allt ska finnas kvar. Jag den lilla människan ska vandra vidare, upplösas, bli ett med oändligheten. Åter till verkligheten, frös om näsan. Det var dags att gå in och läsa tidningen, värma mig med en kopp kaffe.

vi hörs……..

Den vita riddaren

IMG_0003

IMG_0002

IMG_0001

 

Nyss hemkommen från en föreläsningsturne i södra Sverige, ringer telefonen. En kille  från Falun, som kallar sig för Stefan berättar att han lyssnat till min föreläsning. Berömmer mig, säger sedan, jag skulle vilja träffa dig Annagreta och prata Mental  träning med dig. Ja men hur skulle det gå till, undrar jag lite frågande. Jo jag har ett flygplan, jag flyger opp till Ramsele flygfält nån dag, så kan vi ses där. Går du med på det?  ”Att det omöjliga kan bli möjligt” har jag lärt mig genom mental träning, så jag svarar okey. Jag tar min gamla mor med mig säger han, hon tycker om att flyga. Så kommer han då. Riddare på vita hästar har jag hört talas om, men han kommer i en vit cessna. En 42årig välutbildad grabb och hans mor. Efter att vi förenats i en varm kram, säger han; Annagreta du är min stora förebild. Det är du som har fått mig att må bra igen. Vi pratar och pratar i flera timmar om hur han förändrat sitt liv, efter det han sett min film i kursmatrialet för  mental träning. Så lyfter den Vita riddaren, försvinner bland molnen. Jag har fått uppleva ett möte som länge kommer att finnas kvar i mina tankar.

Vi hörs……..