telegram

Morsdag.  Alla våra 4 barn har på sitt sätt visat sin uppskattning idag. Jag har fått presenter, blommor, telefonsamtal. Även från barn barnen har jag fått teckningar, kort mm. Annat var det för 65 år sedan innan det kommersiella tagit över. Då ritade vi ett Morsdagskort på ¨skolan. Överlämnade det till mamma på Morsdag. Vi som bodde på skolhem och inte fick åka hem, fick spara kortet tills dagen kom för hemresa. Minns att även det var uppskattat. Minnet av det, gör att dom minsta barnbarnens teckningar, små presenter av stenar, pinnar mm. är lika uppskattade som övriga presenter. En kram som värmer är nog bäst denna regniga råkalla dag.

15 gr.+ spöregn                     vi hörs…………

Vi har haft finbesök i helgen.  Barnbarnen Jacob 2år och hans bröder Albin och Oskar. Det var första gången Jacob var hos oss utan sina föräldrar. Han har väntat och tjatat och frågat,” Åka momma och Poppa, åka poppas bil”. Han är vårt 11.e barnbarn. Eftersom Kjell och jag inte är purunga precis, och våra kroppar inte är så snälla mot oss, så har vi för Jacobs skull väntat med hans besök. Det ska bäras, lyftas. Bytas blöjor, matas, nattas, lekas. Men nu var det dags, Glädjen var ömsesidig, att få uppleva glädjen och livslusten  hos ett litet barn. Upptäckarglädjen, vad gör det om regnet öser ner, det går att springa runt, plaska i vattenpölarna, rädda alla metmaskarna från att drunkna. Hoppa och klättra på stubbar. Cykla på den 20åriga traktorn, som alla 10 övriga barnbarn cyklat på. När det sedan blir kväll, gå till sängs, än en gång få somna med små runda armar om halsen, känna närheten, doften från  ett litet barn som tryggt somnar in efter dagens äventyr. Den känslan går inte att beskrivas, den måste upplevas. Tack Jacob!

7gr+    vi hörs…….

Kjells mormor Märta Helena Sundvall född Fjäll, träffade jag första gången 1954 hemma hos Kjell och hans föräldrar i  Holafors. Jag var 17 år, hon var 73  mild, snäll gudfruktig. Inte bitter  trots motgångar och svårigheter. Hon berättade gärna om sitt liv,  född i ett fattigt hem i Holafors fick hon tidigt ut och arbeta som piga. Gifte sig ung med August Sundvall. I Holafors odlade de upp ett litet torp mitt i skogen, de fick 5 barn, varav 3 var i livet. Blev änka vid 52 års ålder. När hon var 57år drabbades hon av en hjärntumör, förlorade synen på ett öga.

Du förstår, berättade hon, när jag 1939 skulle opereras på Serafimerlasarettet i Sthlm, åkte jag tåg dit ensam, jag som inte hade varit längre än till Sollefteå, då med hästskjuts. Operationen gjordes av professor Oliverkrona. Vi var 14 st på salen, fick ligga i 2 mån. i väntan på prover, hade ingen matlust, lunginflamation, helt kraftlös. Hemresan var lika svår den, men längtan att få träffa de mina gjorde att jag orkade. Tant Märta dog 1957, 75 år gammal.  Hon var en av dessa starka kvinnor som fanns då. Hade velat prata med henne idag, ställt frågor som jag inte hade då. Många frågor förblir nu obesvarade…

+10 gr. regn                      vi hörs…….

Kan man bli ovän  med så fina fåglar som Domherrar? Jag har blivit det. Hela vintern har vi matat dom med solrosfrön, fast expertisen säger att domherrar kan inte äta solrosfrön. De kan inte skala fröna. Här har det skalats frön, vi kärrade bort 7 st skottkärror med fröskal i våras.  Men, varje år brukar jag så överblivet frö i rabatterna, så även i år. Alla vårfåglar utom domherrar har flyttat, de har flyttat från fågelbordet till mina rabatter. Hur sjutton kan dom veta var jag sått mina frön. Dom sprättar upp dom, käkar upp dom. Har sått nya, på andra ställen, lagt på mer jord, gräsklipp. Tror ni inte dom hittar dom i allafall. Hur gör dom, spionerar dom på mig. Så i år blir det inga solrosor som fögyller Mältorps trädgård. Men ändå, visst är domherren och domkvinnan, som barnbarnet Oskar säger, en vacker fågel och klyftig.

idag +5gr                   vi hörs……….

Våra grannar Pegge och Imber och vi har gemensamt vatten. Nu har dom fått krångel med sitt vatten, troligvis igensatta ledningar mellan husen. För 55år sedan när vi byggde vårt första lilla hus, skulle  vi gräva ett vattenledningsdike för hand mellan dåvarande  farfars hus och vårt. Men en snäll bybo, Bror Sundvall erbjöd sig gräva diket till Kjells glädje. Tur att det finns andra hjälpmedel att tillgå idag. Gropen var grävd på några timmar, hoppas att resten ordnar sig, att vara utan vatten är ett elände.

+9gr. tidigt i morse +3gr.      vi hörs…….