Vi har haft finbesök i helgen.  Barnbarnen Jacob 2år och hans bröder Albin och Oskar. Det var första gången Jacob var hos oss utan sina föräldrar. Han har väntat och tjatat och frågat,” Åka momma och Poppa, åka poppas bil”. Han är vårt 11.e barnbarn. Eftersom Kjell och jag inte är purunga precis, och våra kroppar inte är så snälla mot oss, så har vi för Jacobs skull väntat med hans besök. Det ska bäras, lyftas. Bytas blöjor, matas, nattas, lekas. Men nu var det dags, Glädjen var ömsesidig, att få uppleva glädjen och livslusten  hos ett litet barn. Upptäckarglädjen, vad gör det om regnet öser ner, det går att springa runt, plaska i vattenpölarna, rädda alla metmaskarna från att drunkna. Hoppa och klättra på stubbar. Cykla på den 20åriga traktorn, som alla 10 övriga barnbarn cyklat på. När det sedan blir kväll, gå till sängs, än en gång få somna med små runda armar om halsen, känna närheten, doften från  ett litet barn som tryggt somnar in efter dagens äventyr. Den känslan går inte att beskrivas, den måste upplevas. Tack Jacob!

7gr+    vi hörs…….