Sitter ute och äter min frukost, redan 25 gr varmt. Lyssnar till alla ljud, fågelkvitter, vindens sus, vattenbrus från fontänerna. Våra tre vindspel bildar en vacker konsert. Njuter, men saknar röster från förr. Barn skratt, lek och stoj, hundskall. Kor som råmar, nån tupp som gal mm. Allt är märkligt tyst, utom på riks 90 där bilarna drar fram i en jämn ström. Det märks att det är semester. Om jag blundar och lyssnar så hörs det mer som en brusande älv än en riksväg. Vi vågar oss inte ut på den vägen med cykel mer. Ej heller promenera under semestertiden. Det känns som om den inte är till för gående. Inte för oss äldre i allafall. Annat var det nog förr, när  cyklarna användes för transport av både gods och folk, innan asfaltvägarnas och bilarnas tid. Minns själv hur det var, jobbigt men ändå lättsammare än att gå, då fanns inga cyklar med växel, det var till att gå i uppförsbackarna.

vi hörs………

Jag vill gärna påstå att vi bor i paradiset. Och det bästa av allt ,vi har skapat det själv.Just därför känns det hårt att vi kanske måste lämna det. Att det kanske är sista sommaren vi orkar vara kvar här. Men vi kommer att njuta av varje dag, både av regn och solsken. Klart att vi måste åka härifrån för att uträtta ärenden.osv. Men vi är fort hemma igen. Att livet hänger på en skör tråd har både Kjell och jag  fått uppleva många gånger. Men som Kjells farmor Irene sa på ålderns höst. …..”En ung kan dö, men en gammal måste”…..   Vaknar varje morgon till en lustfylld glädje, Hoppas den glädjen får finnas kvar länge än.

NÅGON ( ur min diktbok känslor)

Jag har suttit vid randen av tidlöshetens stilla vatten

Jag har suttit vid yttersta kanten av evighetens branta djup

Men någon,någon, tog mig varligt i handen

Förde mig åter tillbaka. tillbaka till

förgänglighetens fasta mark

25gr +                        vi hörs……..

Gårdagen var en innehållsrik dag. Först av allt var det våran ”Pyrets”dag.  Vår mellandotter Madeleine  fyllde år. Den dagen brukar vara en familjefest med sol och jordgubbstårta. Så även i år, tyvär blir det inget kort, kamerabatteriet var oladdat. Innan dess hade jag hunnit till vårdcentralen, jag var inte sjuk trodde jag. Men si så fel jag tog. Högt blodtryck, ny medecin, fortsatt kontroll 3 veckor med blodprover.mm. Barnen är nöjda, det var dom som skickade dit mig. Tar än en gång till mig Mors citat ”Man skö int` gå till dåktorn, för då bli man sjuk”.

20gr+                       vi hörs………..

I går tog vi våra kära Solnavänner Anna 81 år och Harry 88 år med oss och åkte till Sollefteå. Kjell ville testa formen, tänkte att det kunde passa bra med två som var äldre än oss. Men dom var piggare än oss så, så vi fick en riktig genomkörare. Roligt hade vi i alla fall. Shoppade, åt en god middag. Satt på gågatan och myste. Jag kan inte neka till att det finns en viss oro, att något ska hända Kjell  igen. Det är bara tre veckor sedan han fick sin infarkt, och han har krånglat på i 22 år. Tur att man glömmer det efter ett tag. Men allt verkar bra, inga sviter efter gårdagens äventyr.

25 gr+                      vi hörs………….

Vår lilla ”loppan”, barnbarnet Evelina har förlovat sig. Åren går och vi med dem, tycker det inte är så länge sedan du sprang omkring och lekte tillsammans med syskon och kusiner här hemma på gården. Hennes kärlek heter Per Fängström från Junsele. Vi önskar er all lycka, och hoppas ni får många fina år tillsammans. Ni får vår förlovningsdevis, som vi fick för 56 år sedan:      ”Ungdomens lycka, ger ålderdomen ro”      /kram Farmor och Farfar