Sallys hem.Bilden från 30-talet. dess ägare då Otto Lundin. Som även hade affär. Kjells morfar August Sundvall, med häst och vagn framför affären.
Ännu en av våra äldre bybor, har pågrund av ålderdom tvingats lämna sitt hem i Holafors. Sally som var en av byns ”kärngrupp”, när jag kom hit till byn, har flyttat närmare bekvämligheten.Känns konstigt att veta att man helt naturligt står på tur. Konstigt är också att se hennes dörr stängd, som alltid stått öppen. Vi hade jämngamla barn, hennes yngsta , vår äldsta var bästa tonårsvänner. Vi hoppas att du får en fin tid i ditt nya hem, kanske kan du få komma hem och uppleva en ny sommar i Holafors om hälsan tillåter.
Dagens citat : Sanningen om livets mening måste var och en utforska på egen hand.
Tänk så många saker det finns att må bra av,om man bara ser dom. Små vardagliga, som händer runt omkrig en. Ta det här med att dra upp rullgardinen, mötas av en helt underbar vacker himmel. Ett skådespel framför mina ögon. Går runt i huset tittar ut genom alla fönster,för kallt att gå ut, uppfylls av en ”innutiglädje”som finns kvar länge. Eller när barnbarnet Jacob ringer och säger: Jag fyller snart fyra år nu momma. Jag är stor nu. Vill du vet vad jag önskar mig? ”Jag önskar mig :” Ett strykjärn, en ballong utan snöre, en ny spindelmanmössa, vet du jag tappade min på dagis. En sån där tårta med godis, en studsboll, och en nyckel som går till alla dörrar. Nu räcker det, visst var det bra saker momma.” Ja det var jättebra saker Jacob. Vi ses på onsdag då. Hej då momma, så var han ”borta.” Att få börja dagen så är en ynnest. Men alla dagar är inte lika, det finns även svarta svåra dagar. Som i min dikt :
LEJONGROPEN
Dagen idag är en svart dag, har hamnat i lejongropen.
Jag är inte jag.
Jag kämpar, sliter mitt hår. varför är inte i dag som i går ?
Varför har jag så mörka tankar, varför bultar mitt hjärta så hårt.
Att jag är morronpigg och älskar morrontimman, tystnaden, har jag berättat förr. Men höstmörkret är väl inte direkt min favorittid. Kolsvart utanför fönstren åt vilket håll man än tittar. Tidningsbilen kommer kl 4.00, men vägbelysningen tänds kl 5.00.
Endast kamera ljus vid tidningslådan.
Är väl inte direkt mörkrädd men det känns kymigt att gå ut i mörkret. Minns när jag och min bror var små hemma i Bysjön och vi gick till kompisarna nere i byn, sa alltid mamma. ”Ji skö gå himm medan ji si hanna framför yga ” Vad vi kollade,gick hem när det var dags. I morse såg jag inte handen när jag hämtade tidningen. När jag jobbade som ”skurkärring” i Lasele, gick jag i höst mörker genom skogen. Många frågade ,är du inte mörkrädd? Näe vem ska se mig i svarta skogen, där var jag trygg. Vad stod det då i TÅ idag ? Jo Sollefteå drar in belysningen utanför tätorten.Jaha se där ! Min vännina sedan 30 år tillbaka ,från Solna fyller 83 år idag, Grattis ! Hur skulle det se ut där om gatulyset drogs in. Klaga över mörker utomhus lönar sig inte, Inomhus finns ljus och värme,bara att tända fler lampor, skaffa starkare glasögon. Snart är det vår och ljust igen både inne och ute.
Dagens citat : Ibland är det klokt och nödvändigt att välja några få av alla de möjligheter vi faktiskt har.
Så har man blivit påmind om sin dödlighet då. Vi fick ett brev med posten idag från Kyrkan. Anmälan om gravrättsinnehavare. Det trodde jag låg i de efterlevandes ansvar. Vi har skött våra föräldras gravar. Ska vi nu upp och sköta våra egna också . Eller ? Häpp !! Att åren går kan vi se på bilden jag lagt in av Kjell som 14 årig tillsammans med sina föräldrar Hilding och Irene, i färd med att åka ut på en söndagsbilutflykt. Bilen en Opel olympia hade de lånat av Helge Sundvall bror till Irene. Året är 1948 i Holafors och gården bakom är Adrian och Astrid Sundvalls. Själva står dom på mormor Märta Sundvalls gård, uppklädda och söndagsfina. Hilding tog sitt körkort redan på 20- talet.
Min mormor var ödmjuk. Här med vår dotter Lille-Mon 1955
Googlade på ordet Ödmjuk. Vad är ödmjukhet? Att känna sig ödmjuk inför någonting. Jag kan känna ödmjukhet och glädje inför många saker. I går kände jag ödmjukhet inför ett kort jag fick på posten av en kvinna. Den kvinnan kände säkert ödmjukhet inför det hon skrev, samtidigt som hon gladde mig med sina ord.Vi måste våga visa mer ödmjukhet inför vad vi känner och ser. Ödmjukhet inför varandra. Kanske är det för att jag är gammal nu som jag känner så, men visst händer det otäcka saker uti världen. Hur ska det bli av den här världen, sa de gamle när jag var liten. Nu säger jag samma sak. Den som lever får se. Skriver ner min dikt Ödmjuk från 1995. Jag tror Ödmjukhet är så :
Ödmjuk är den som hårdast prövats av livet.
Som lugn och trygg på ålderns höst, kan ta allt för givet
Ödmjuk blir den som i sitt inre fått ro
kan med kärlek hjälpa sin nästa.
Låta godheten därinne bo.
Ödmjuk blir den som kan stilla sin blick,leva för dagen.
