Hittade bland mina böcker en bok En torpares funderingar av Sollefteåbon Axel Andersson, skriven 1954.En sammanfattning av dagboksfunderingar som han skrev för Nya Norrland under signaturen AXA. Den 30 sept -54 skrev han om Holaforssonen Eskil Mohlén och hans öde. Eskil hade blivit sängbunden efter en olycka och fördrev tiden med att skriva dikter. Likväl som jag följer min björks alla årstider från köksföntret, så följde han sina björkar från sitt fönster.( Som han skriver) ”Här brukar jag ligga och fånstirra, dag som natt alla årstider Har nu försökt giva björken en liten hymn.”                        

Björken

Där hotfulla höstskuggor falla och skogsstigen blir smal och mörk,

Det lyser så klart genom dunklet av en högrest vitstammig björk.

Den har fällt sina blad som tårar och begråtit sommarens död…

men den hoppas på kommande vårar

med dess grönskande överflöd.

 

Den har trotsat de hårdaste stormar men okuvligt dödsförakt,

och överlevt köldvintrar långa i frostskrudens gnistrande prakt

När hotfulla dösdskuggor falla och livsstigen blir smal och mörk

jag önskar jag kunde lysa som denna vitstammiga björk.

                                                                    Eskil Mohlén

…………………………………………………………………………………..

Tänk att vi bodde båda i Holafors på 50-talet, utan att veta om varann, hade gärna velat träffa dig Eskil !

+ 0,5 gr…                                vi hörs …