Förlåt alla följare. intresserade av min blogg som hört av sig undrat. Jag är tillbaka igen. Ibland händer det saker som gör att det är svårt att komma igång, skriva . Idag följer vi Kjells bror Singvall till den sista vilan. Att jag är nostalgisk  har jag sagt tidigare. När sånt här händer är det lätt att tankarna går tillbaka på alla år vi haft tillsammans, allt som har hänt under  de 60 år jag har haft glädjen att få lära känna Singvall.Lägger in ett kort från 1950-talet ,anläggningstiden i Lasele.                 Kom i håg :

Dagen i dag

Dagen idag  är en märklig dag, den är din.

Dagen i går föll ur dina händer.

Den kan Du inte få något annat innehåll än Du redan gett den

Dagen i morgon har Du inte fått löfte om än,men dagen idag har du, det är det enda Du kan vara säker på.

Den kan Du fylla med vad Du vill, använd dig av det.

Idag kan Du glädja en människa, i dag kan Du hjälpa en annan.

I dag kan Du leva så, att kanske någon annan i kväll kan tacka dig för att Du finns till.

Dagen idag är en betydelsefull dag.

DEN ÄR DIN.

………………………………………………………..

+17 gr..                                                        vi hörs…

VART BLEV VI AV ?

 alla vi ”skolhemsonga” som på 40-talet blev tvingade att bo  på ett nyuppfört skolhem i Krånge Junsele kommun ? Varför skulle vi bo där?  Jo barnantalet sjönk och  de flesta byarna hade inte farbar bilväg. Då kom någon klok person på att vi bygger ett skolhem, där barnen får bo  och gå i skola i centralbyn. Sådana skolhem fanns det  i andra delar av landet,kanske mest i norra delen. Många av oss barn hade inte varit så långt som till Krånge. Jag hade varit där, för där bodde Mormor och mina mostrar morbröder och kusiner. Men det var inte lätt att bryta med hemmet och dess trygghet,med byborna. Men vi var många i samma situation. Som mest 40 barn. Personalen var fyra stycken. Det skulle inte ha gått idag. Vi var helinackorderade, fick endast åka hem över lov , som jul, påsk och sommarlov och en del mindre lov. Det var två mil till Bysjö min hemby. Ung. lika långt hade övriga barn. Har en fråga. Varför har detta skolhems existens fallit i glömska?  Jag har skrivit en bok ”Skolhemsongen”, många har läst den, men få känner till Skolhemmet och oss barn. Boken finns att köpa från Hasselroths Text och Bild om någon blir intresserad. Om någon av er barn, finns i livet, känner igen er, hör av er…

Dagens citat : Det goda segrar alltid till sist.

+ 15 gr …                                    vi hörs…

Jag har sagt det förr och jag säger det nu. Man blir lätt nostalgisk  när åren går och det glesnar i leden. Som nu när vi sörjer  Kjells bror. Vi tänker tillbaka på alla år som gått. Alla år vi fick tillsammans med föräldrar, syskon. Vart tog dom vägen. Kjell och jag är dom sista nu. Hur ska vi förvalta den tiden. Visst, vi ska leva i nuet, ta var dag som en gåva. Men behöver bara se oss omkring, så dyker minnen om det förgångna opp, som t.ex. väggen.  Väggen med saker, ”Dragkistan” som jag ävde av Kjells mamma som hon ärvde av sin mamma Märta Sundvall. Mormor Märta berättade för mig att när hon som 18 åring tjänade som piga hos prosten Frisendal i Näsåker, beställde hon dragkistan hos en snickare i Lidgatu.Hon fick spara en hel årslön för att kunna betala den,året var 1898. En klocka hänger också på väggen, Kjell ärvde den av Lisa Fjäll 1954. En spinnrock med en ” prydnad” som Kjells morfar August Sundvall snickrade med en morakniv under en lång vinter i timmerskogen, som fästmö gåva till Kjells mormor Märta. Lingarns hävor som  Farmor Irene sått ,häcklat ,spunnit, tillsammans med Stina Mohlen nån gång på 40 – talet. Fårullsax.trissor till en gammal vävstol. Rana som jag vävt ,skolästar från förr mm. Vem sätter värde på sånt idag?  Men till alla unga som tycker att sånt är skräp, säger jag som min mor brukade säga .      ”Ni skö fo si hur gött det ä å bli gämmal när ni sjålv ä där”

Dagens citat : Njut av livet det går inte i repris.

+ 12 gr…                                                   vi hörs …

Josifine

  Det blev en fin höstdag  igår, passande när barn och barnbarn med respektive kom hem för att hjälpa oss med  en massa utejobb inför vintern. Det var en dag med både vemod och glädje, vemod över att vi förstår dagarna är räknade som vi kan bo kvar. Glädje över att vi har så snälla  barn som kommer hem och hjälper oss. De fick ju då också en inblick i att vi omöjligt kan hålla på som vi gjort förut. Men vi har en lång startsträcka över en höst vinter och ännu en sommar att för lika oss med tanken. Jag fick även en speciell present av yngsta dottern Jessica. En sol att vila blicken på från sovrumsfönstret.  Om gårdagen var en glädjedag, så blev dagen idag en sorgedag. Kjells bror Singvall lämnade jordelivet inatt.  Han hade varit sjuk länge, så för honom var det en lättnad, men han lämnade många saknade hjärtan eftersig. Kjell är nu ensambarn  kvar till Hilding och Irene, men så är livet…

Dagens citat :Allt blir så mycket enkligare när vi accepterar att allt inte går att förklara eller ens att förstå

+15 gr…                            vi hörs …

  Åkte ner till Laselebron för att kolla på vattnet. Det är  verkligen mäktigt att stå där på bron och titta och lyssna. Man känner sig ganska liten. Under byggnadstiden av kraftverket, fanns det dom första åren en provisorisk hängbro för gående rakt över den fria skummande forsen. En skräckupplevelse för mig att gå över, sedan byggdes Lasele bron,  men älven skummade fritt även under den i många år, innan dammbygget blev klart. Samma känsla av litenhet kom tillbaka igår när jag stod på bron. Jag arbetade i många år som städerska på kraftstationen 50 meter under jord. Kunde ibland få tanken, tänk om det” går snett”  och allt vatten från dammen kommer in i stationen.  Mitt namn ”Skurkärringen” kommer från den tiden. Det var ett riktigt grovgöra att städa där.

Dagens citat : Det spelar mindre roll när och hur vi dör, eftersom nuet är det enda vi säkert har.

+ 16 gr… vi hörs…