I vår fam har vi haft som tradition att när det börjar närmas jul, åka iväg till någon större ort eller stad och känna på julrushen. Hemkommna  blev önskelistan lång över allt som hade beskådats i olika affärer. Nu är barnen stora och nu sker det omvända. Sedan några år tillbaka är det barnen som tar med oss. Som igår när Tomas Madde och Teodor bjöd på en resa till Övik. Tack för ert tålamod. Vi hade det nog lättare med barnen som outtröttade sprang omkring själva. Ni hade ett fasligt besvär med oss. Skrattade för mig själv i morse när jag tänkte på hur ni  slet och drog för att få ut våra stela ben, ur och sedan in igen i bilen. Servade oss med mat ,dricka, kaffe , kundvagnar, bar kassar. Dagen gick ändå fort (för oss)  med mycket glädje och många skratt. Teodor var mästare att hitta rätt på oss när vi villat iväg oss.Han har redan tingat på nästa års julresa. Till er som tror att vi inte är köptrogna vår hemort, det här handlar om tradition att få se uppleva och kanske köpa lite småsaker till julen, Känna julstressen som vi alltid gjort tidigare jular,om än benen numera stumnar och värker. En tupplur på hemvägen är ej heller att fördömma.

Dagens citat : Vår tid är för värdefull för att slösas bort på ovesäntliga saker.

+2gr…                            vi hörs …