Att det friskat på den här våren, kan väl alla hålla med om. Ju äldre man blir, ju mer beroende blir man av vädret, solen och värmen. Solen och ljuset har vi ju fått, men värmen som ska smälta snön, lyser med sin frånvaro. Jag längtar att få komma ut på snöfri tomt, röra mig normalt utan att vara rädd för att halka på is och snö. Men det är klart att det kommer, en vår och en sommar. Men otåligheten tränger på.

Tror också att man är som björnen som lämnar idet, hungern tränger på, får matlust av vårkänslorna. Köpte mandelpotatis av Åsele potatisbil, i veckan. Den finaste norrlandspotatis som finns. Gul mjölig, struntar helt i expertisens prat om hälsocirkeln. Näe nykokt varm mandelpotatis, mosad i stekflott och knaperstekt fläsk. Efter det finns risk för ”pärkoma” Det åt vi igår.

Men efter att ha befunnit sig i ”björnide” en hel vinter, har vi nu också ett jobb att få upp konditionen, kanske bli av med nått kilo, som vi i motsats till björnen som magrar, lagt på oss. Men än är det länge innan vi  är där, när jag tittar ut genom fönstret. Snö, snö, bara snö…

Dagens citat :  Ta inte livet för allvarligt, du kommer ändå inte levande ur det.

-7 gr …                                                       vi hörs