Jag hade bestämt mig, till Kjells förskräckelse, jag skulle gå ut och tända en brasa  och grilla korv igår. Nu eller aldrig, innan det blev för torrt i gräset .Kjells protest som alltid / ” det bli bärä rök sot och elände” Men jag älskar att sitta vid elden, känna doften av rök, känna stillheten, tystnaden. äta en bränd sotsvart korv.

Klart det blev lite krångligare än förr, när jag nu skulle dra på en rollator, men jag gjorde det. Och den rätta känslan infann sig.

Det brukar inte hända så mycket om dagarna hos oss numera. Gårdagen blev annorlunda. Förutom korvgrillningen.  Dottern Mona kom på besök i sin knallgula Amason. Bjöd på ”gofika” Sjukgymnasten ”Ralle” kom och levererade madrasser till våra sängar. Ett hjälpmedel mot värkande kroppar. Hoppas det blir bra.

Grannen Gunilla kom förbi vid brasan, på väg för att hämta dagens post. Gav oss 12 st fina hemägg.  Sist men inte minst, kom barnbarnet Josefine förbi, ”Och vad mysigt , grillar ni korv”, var hennes kommentar.´, och överlämnade en godispåse.  Vad hände ? Var det den fina vårdagen, som utlöste det hela ? Eller var det mitt beslut om korvgrillningen?

Jag tror på det sista.

Dagens citat :   Vår förmåga att föreställa oss det som är möjligt avgör vad som händer.

-4 gr …                                                                                    vi hörs …