”Mitt hem är min borg” ,  har någon sagt. Det är nog vad vi kan säga om vårt hem  just nu. Jag har alltid tyckt om att jobba ute i trädgården, med blommor träd och buskar. Och vi har haft en prunkande oas , som behövt mycke vård och ans, men det har varit mitt nöje, min njutning.   Annat är det nu,  nu har allt blivit en grönskande oas. Vi varken orkar , eller har kroppar som klarar  av att  sköta   den som förr. Men vi njuter lika mycket som tidigare, av att  bara få sitta ute. Barnen hjälper oss med det tyngsta, att klippa gräset.

I vår ålder, tänker man ofta tillbaka på det som varit. Tänk vilka fester, middagar, bröllop, dop  mm. som vi upplevt här hemma ute i trädgården. om somrarna.  Och vad vi saknar alla vänner som lämnat jordelivet,  eller de som vi ,har blivit äldre och inte orkar längre, som brukade komma varje sommar och hälsa på. Men våra vänner fåglarna, och  ekorrarna finns kvar,  håller oss sällskap varje dag.

Vi har levt ett rikt liv med barn , barnbarn ,  hästar och alla anda djur omkring oss. Kan därför sitta i vår ”oas” nöjd över varje dag vi får , som en gåva, att få vara två tillsammans…

Genom att påminna oss själva om att vi har mycket att vara tacksamma över,  lär vi oss att förstå att det goda vi har i livet inte är självklart.

+ 30 gr …                                                              vi hörs …