Igår fick vi kärt besök av barnbarnet Peter och hans 10 mån. gamla dotter Lova-Li , vårt 5:e barnbarnsbarn. En liten pigg Tjej som inte räds för två gamlingar. Snällt kröp hon upp i våra knän, kände sig trygg där.
Visst är det märkligt hur både barn och djur, hundar mest, känner av lugnet hos oss äldre.
Vi har fått höra hur livlig, och full fart det är på lilltjejen, men hos oss fann hon lugnet. Ville helst sitta i mitt knä och äta korv, till gammelmorfars glädje, han liksom hennes farfar Uffas älskar korv, och den genen har nog gått vidare till Lova-Li. Tänk så många små som passerat och suttit i mitt knä under alla årens lopp. Finns det nått ljuvligare än att få hålla och krama om en liten människa.
Peter blev överlycklig att få avnjuta fläskpannkaka till Lunch. Han är pappaledig, en ny erfarenhet som han klarar galant. Men att få sitta still och äta,utan att jaga runt efter en 10 månaders baby, hör till ovanligheterna.
Tiden gick fort och snart var det dags för våra kära att åka hem. Tomheten och tystnaden smög sig tillbaka. Allt blev som vanligt igen och vi tog oss en ”tupplur” innan middagen och det sedvanliga kvällstittandet på TV.
Dagens citat : Tacksamhet handlar om att uppskatta det vi faktiskt har i stället för att snegla på det som andra har.
-6 gr … vi hörs …
