Hurra jag är på banan igen. Undrar ni vad som hänt ? Min dator la bara av. Eftersom det inte finns någon här i min närhet som kan hjälpa mig. Så fick jag vänta på sonen/ Jonnie som kunde komma i går. Felet fixade han på bara några minuter. Så nu är jag igång.

Tänk va sårbar man är utan Dator, när man bor så här. Inte kan man betala räkningar. beställa medicin. mm. Ingen Facebook, inga nyheter från olika tidningar., ingen blogg. Hur gjorde man förr ? Det går fort att vänja sig.
Vi var till Junsele igår . Jonnie hämtade, vi var på banken och ordnade fullmakt. så att allt flyter på, fastän vi inte bor här längre. Tänk så mycket som ska ordnas, men barnen tar över när vi lämnar ”den sjunkande skutan”. Det kommer att kännas konstigt att inte ha kontroll längre, men ändå skönt att slippa ansvaret. Jag tror, vet att vi kommer att kunna ”BOA” in oss i vår lilla trea och göra det mysigt även där.
Vi har ju varandra, tryggheten finns inom oss, den kan man inte hitta någon annanstans. Ej heller lämna, den bär man med sig.
Eller som barnbarnet Evelina säger på Instagram : ” Har diskuterat framtiden med mina farföräldrar idag, framtiden är läskig, den är skrämmande och känns overklig , men det kan nog bli bra det här”

Dagens citat : Utan kärlek till oss själva blir bekräftelse från andra något vi inte kan ta till oss.

– 3 gr… vi hörs …